Om mig själv

Hur jag började sova

 

Jag är en 50-plus kvinna som lever i Borås. Jag är singel och har varken små eller stora barn boende hos mig längre. Så att sova mina timmar om natten borde inte vara något problem. Men det har det verkligen varit.

 

I tio års tid gick det bara utför med min sömn. Ju mindre jag sov desto mindre sov jag. När jag var trött blev jag ineffektiv och rastlös. När jag inte fick gjort det jag skulle unnade jag mig inte att sova. När jag blev ännu tröttare blev jag ännu ineffektivare och ännu mer missnöjd med mig själv. Den enda stunden på dygnet när jag var någotsånär skärpt och orkade ta tag i saker var efter 22.00. Då satte jag igång med det ena och det andra. Jag somnade senare och senare allteftersom tiden gick.

 

Till slut var jag en enda frustrerad zombie. Jag var så trött att jag bara inte orkade förändra något. Varje kväll bestämde jag mig för att bryta mönstret. Varje kväll vägrade jag i alla fall att stänga av datorn eller vad jag nu höll på med. Rena rama missbruksbeteendet.

 

Så läste jag någonstans att sömnen påverkar hälsan mer än vad maten gör. Ett frö började gro. En tid därefter slog det ner som en bomb i skallen: Jag ska lägga mig klockan 21.00! Jag ska blogga om det!

 

Jag satte igång att blogga samma dag. Och la mig klockan 21.00. I min vildaste fantasi hade jag inte anat vad det skulle bli av detta. I min natt- och dagdagbok har jag dokumenterat vilket bra liv jag har nu. Dygn för dygn kan man klart och tydligt se hur antalet sovtimmar påverkar dagarna som följer.

 

Mitt liv är en helhet

Jag försöker hitta en balans mellan allt jag behöver för att må bra. Jag sätter fokus på sömnen just nu. Men det betyder inte att det andra är mindre viktigt. Det beror på två saker. Det var den pusselbiten som fattades mig. Det är den biten av helheten som lätt glöms bort när man pratar om hälsa och välmående. 25% menar att de sover för lite. Men de anser inte att de har tid att sova mer.

 

Jag cyklar till jobbet, går på yoga, tango och dansar bugg och foxtrott när det ges tillfälle. Jag lever på antioxidanter och färsk fisk och fibrer och missbrukar inte droger eller alkohol. Jag läser massor med böcker, hör på musik, går på skrivarkurser och är med i en litteraturklubb. Jag är så rädd jag kan om mina relationer och om vad som är det allra viktigaste i mitt liv: min Gudskontakt.

 

Allt detta gör jag för att det gör mig lycklig. När jag äntligen tog hänsyn till mitt sömnbehov föll den sista pusselbiten på plats. Tröttheten blockerade inte längre min livsupplevelse. Nu njuter jag av livet.

 

Min familj

 

Jag har tre barn och en mamma.

 

Isabel är 21 år och går en dansutbildning i München. Extraknäcker som modell och städerska och danslärare i Tyskland och står i kundtjänst på Coop i Borås när hon är hemma över loven. Ja, som ni hör är detta är en ambitiös tjej. Isabel har begåvat mig med en äkta macho kosovoalban till svärson vid namn Ekrem. Han bor i huset intill mitt. Det stryker förbi en del katter i grannskapet och märkligt nog även en del möss. En gång var det en mus som blev jagad av en katt men tvärvände och attackerade katten. Katten valde att fly. Typisk svensk katt, fnyser Ekrem. Så skulle aldrig en albansk katt gjort. Tror han ja, musen var väl svensk får man anta.

 

Maud är 20 år, 175 centimeter lång och storlek 34.

Klicka på bilden så kommer det upp fler bilder på Maud.

 

 

Nyss var hon en pytteliten kramgo tjej. Nu är hon en sval elegans som man inte vågar närma sig av rädsla att förstöra sminket. Hon är dansledare, Jimi Hendrix- och Mick Jaggerfan och hobbymodell, ibland med inkomster. Maud är den vilken jag inte skulle klara mig utan i dagens samhälle. Varje tisdag kommer hon till mig och förklarar allt jag behöver veta om internet och modern teknik. Maud har lyckats hitta en karl som är längre än henne själv. Anton, en riktig viking, som rättar mig när jag är fel ute grammatiskt. Jag funderar på att be honom korrekturläsa min blogg.

Update: Maud har nu fått jobb som telefonist på ett bemanningsföretag. Grattis Maud!

 

Josef är 15 år och singel. Bor hos pappa. Han är en stor konsument av tv-spel, Jackass-filmer och The Office-skämt. Han tränar något, vad varierar. Crawl, boxning, och volleyboll var det förut. Nu tror jag att det är karate. För övrigt vill han vara lite doldis.

 

Min mamma Stina är 84 år och rollatorburen singel. Läser minst en tjock roman i veckan och glömmer hela innehållet i samma ögonblick hon slår ihop den. Reser land och rike runt med det genialiska samfärdsmedlet färdtjänst. En före detta svensk-lärare som tidigare kämpade en ojämn kamp mot mitt ogrammatiska talspråk. Nu har alltså min yngsta svärson tagit över den rollen.

 


RSS 2.0