Följ en dödstrött kvinnas jakt på den förlorade sömnen. Ett levande test på om två timmars extra sömn per dygn kan förändra ditt liv. Jag ställer upp som försökskanin.
Dag 68
Fredag. Nyårsafton.
Avslutar detta året med ett visst mått av trötthet och stress och frustration över att inte lyckats helt med sovandet.
Den som varit med från Dag 1 vet hur fantastiska de första veckorna var när allt fungerade.
Tänker börja 2011 med nya friska tag.
Men jag ska inte sova in det nya året.
Ska till kompis Anki & co och vaka in det nya året. Kul!
Och om någon har saknat texter här på vårt egentliga tema - sömnens välsignelse! - och kanske börjat undra om bloggen förvandlats till en dansblogg eller till Astrid Lindgrens sago-blogg, så kommer räddningen här.
Eller hur - alla vill bli vackrare? Klickade du på "här" vet du hur du ska bli det. Dramatiska resultat vågar Saras Sömnblogg utlova.
Det är till och med en hobby att stå och diska finporslinet från igår. När man känner sig så fräsch.
Nu gäller det bara att få all sömn i ett sträck.
Var ute och gick i solskenet med Britt.
Nu ska jag ordna med en del sekretessbelagda saker och sen är det dans till Gamblers och Willes orkestrar.
Update: Otroligt kul på dansen. Fart på det från första stund tack vare den underbara musiken. (Ja! Ni läste rätt. Och alla som inte tror att musiken var underbar - ni var väl inte där, då!)
Trodde det skulle bli tonårsvarning med så söta gossar som sjöng, kända från Dansbandskampen och allt. Men det var mest gamlingar. I min ålder alltså.
Kerstin och Ing-Marie var också nöjda. Vi hade kunnat fortsätta hur länge som helst. I alla fall jag som hade sovit så bra igår natt! Kom hem 02.30 och var full av energi när jag fräste upp för trapporna och spolade bort sminket. Känner hur livet - sömnen! - återvänt i sin fulla kraft. Hurra!
Hade jag inte sovit så bra vet jag inte hur den här dan slutat.
Det fanns nämligen inget vatten i kranarna.
Halva stan var utan vatten fram till Kalle Anka (och då vet alla vad klockan var).
Jag fick lite vatten av grannen längst ner för han hade fortfarande lite i sin kran när jag ringde på. Jag skalade potatisen i det vattnet och sen tvättade jag håret i samma vatten. Doppade skallen rakt ner i hinken. Sen spolade jag på toaletten med samma vatten. Kände jag mig ekonomisk.
Sen gick jag ner med min tomma hink till grannen för att fylla den igen. Då hade vattnet upphört helt i hans kran. Jag kände mig plötsligt väldigt slösaktig. Tvättat håret i de sista dropparna! Ingenting hade jag att koka potatisen i.
Isabel som jobbade på Coop idag kom hem så småningom och sa att de sålt slut på vattendunkar. Folk var desperata efter vatten att koka julskinkan i.
Min mamma som kom med färdtjänst lovade ta med sig en termos med vatten. Färgen på det vattnet var misstänkt likt starkt te eller svagt kaffe. Men de hade kvar lite mineralvatten på Ica så jag fick potatisen kokt till slut.
En sån här julafton är man tacksam över all snö som man kan ta in och smälta om vattnet skulle dröja.
Som alla år hittade jag inte min hemvävda linneduk och det var ett förfärligt stressande med allt fixande in i det sista. Som alla år blev det jul trots allt.
Jag hade bjudit min svärson Ekrems familj på kaffe men alla sju utom Ekrem hade förhinder vilket var en Guds välsignelse med tanke på hur hispig jag hunnit bli.
Till slut satt vi i soffan, jag, morsan, Isabel och Ekrem och tände ljus, läste julevangeliet och lyssnade på Stilla Natt. Äntligen är julen slut, sa jag.
Det var nära att inte morsan kommit över huvud taget för hennes hiss gick inte igång när hon skulle åka hemifrån. Om den fortfarande är trasig när hon kommer hem får hon i alla fall hjälp upp för trapporna. Det var nämligen Juhanni som körde taxin, min kompis. Och honom kan man lita på!
Ja, äntligen är julen slut! Men underbart var det att den inföll efter en lång natts sömn så att den inte blev ännu värre. Nu blev den ju riktigt lyckad trots alla motgångar.
God Jul alla som läser detta!
Hade tänkt sätta in en Julhälsning Special till er idag, men lyckades inte. Klicka istället på knappen ovan, men titta inte nödvändigtvis på videon. Det är musiken som är fin i detta fallet.
Städade till boken Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren
.
Jag var inte trött och inte vrålpigg.
Isabel hade städat åt mig när jag kom hem. Bästa julklappen!
Och Maud har fått en fast anställning på någon kundtjänst. Härligt.
Bara för att jag inte sover exakt lika mycket som jag skulle vilja och alltså inte känner mig helt 100% superenergisk, utan bara 90%, så tänker jag inte glömma att det fanns en tid som jag sov bedrövligt illa och bara hade 20% av min fulla energi. Jag är faktiskt väldigt tacksam för förbättringen. Även om det i dagsläget betyder två steg fram och ett tillbaka.
Somnade 21.30 och vaknade 04.30!!! Vaknade till lite vid tretiden så låt oss säga att det gick bort 15 minuter. Men jag somnade om!!! Summa 6 timmar och 45 minuters sömn. Jag är lycklig ...
I dag gick jag upp så att jag hann med 05.10-bussen. Lika bra att gå upp ur sängen i fortsättningen eftersom jag ändå inte kan somna om. Det måste vara bättre än att försöka sova när det ändå inte går.
Hon lagade middag utan att jag ens bad henne. Sen pratade vi om julen. Det kan vara en traumatisk högtid för splittrade familjer. I synnerhet varannan om "varannan pappas" och "varannan mammas" gäller. Observera att jag sa "kan vara". Jag sa inte att det måste vara så. Men det kan, det kan.
Ingen yoga imorgon och ingen tango idag! Tangoinstruktören hotade sist med att det kanske inte blir någon mer kurs till våren. Det är lite tunt med deltagare. Jag printade ut en affisch Sugen på Tango??? med mitt telefonnummer och satte upp på dörren till Boråsparken igår. Inte en kotte hade rivit av ett telefonnummer trots att säkert minst femhundra passerade den dörren. Hur man ska tolka det ...?
Ikväll kommer min lilla Bella som bor i München och går på dansutbildning.
Jag tänker ta det lugnt och gå hemma och fixa och joxa.
Samt ladda för ikväll.
Det kommer ett "gamlingsband" och spelar i Boråsparken. Nämligen Streaplers.
Så man behöver inte vara rädd att dansa i vägen för tonåringarna.
Och om det skulle gå för vilt till och någon av oss åldringar får hjärtstopp så har Streaplers en defibrillator som de kan rädda liv med. Den apparaten är så enkel att till och med ett dansband kan använda den. Står det i Borås Tidning. Klicka och läs mer om det. Jaså, det gick visst inte.
I samma tidning står det att om man sätter likhetstecken mellan publiksiffra å ena sidan och framgång och kvalitet å andra sidan så skulle Hem till dig med Larz-Kristerz vara förra årets bästa album. Hahaha! Sånt bjuder en dansfanatiker på med glatt hjärta.
Update: Det var kul på dansen, men först efter halva tiden egentligen. Jag undrar om det är en kollektiv känsla som styr en danspublik. Att alla känner likadant samtidigt. Till exempel: alla känner sig som en idiot när man kommer dit nysminkad och i sina vanliga dansskor. Det är innan det liksom blivit fart på det hela. Ibland kommer flytet ganska fort. Ibland tar det mer än halva kvällen. Men när det sen kommer igång på allvar skulle man kunna fortsätta tills någon bar ut en med våld. Märkligt nog bryter orkestern alltid när tiden är ute. Exakt när det hela är som bäst.
Men då har de flesta redan gått. Så den kollektiva känslan är nog delvis en inbillning.
Men jag undrar vad som får det hela att vända från någon halvseg tillställning till ett enda vildsint raveparty. Om det är när det blandats tillräckliga doser av kramar, komplimanger, svett och endorfiner. För det är inte så mycket spring till puben, faktiskt. I det här fallet kan man inte skylla på alkoholen.
Men sen vaknade jag för tidigt också. Somnade om och vaknade igen. Och jag har ingen koll på tiden för jag tänkte att jag sover bättre om jag inte kollar klockan. Så var det inte.
Busschauffören var på ett strålande humör och hennes strassörhängen blixtrade.
Hon påstod att det bara var tio minusgrader.
Jag hade gissat på mera minus.
Några städerskor var i farten redan halv sex fast vi inte får pengar före 06.00.
Vi fick en julklapp från arbetsgivaren. Det var två örngott som det stod "engagemang", "helhetssyn" och "professionalism" på. Förra året fick vi ett ljus.
Jag tyckte jobbet var kul trots att jag vaknade 03.00.
Men det är klart - lite trött blev man.
Jag lyssnade på Astrid Lindgren när hon läste Barnen på Bråkmakargatan och början på Mio min Mio.
Plus Aretha Franklin som sjöng julsånger.
Så det är väl inte så konstigt att jag hade en bra dag på jobbet.
Update: Den där julklappen. Vi blev kanske inte jätteglada. Men kanske borde vi blivit glada över att vi har skåpet fullt med örngott hemma. Jag har sparat ett klipp ur en tidning med en liten kille, 9-10 år, som blev glad för en julklapp. Man ser på fotot att han är glad. Paketet han öppnar är från en hjälpsändning. Killen är en faderlös fattig öststatskille. Och i paketet ligger:
1 st skrivbok
1 st blyertspenna
1 st suddgummi
1 st ritblock
1 ask färgkritor
1 st tvål
1 st tandborste
1 tub tandkräm
1 tablettask
1 vykort
1 julhälsning
1 pennvässare
Ja, faktiskt, han ser hur glad ut som helst.
Ett svenskt barn hade väl slängt julklappen i väggen. Behållit tablettasken kanske.
Det är en annan sak jag måste berätta också.
Som gjort min dag.
Till en dag att minnas.
En lite större kille, snart 15 och från Irak, som varit försvunnen i 1,5 år har kommit till rätta.
Jag läste det i Dagen, tidningen jag prenumererar på.
Han rymde för att han ville hjälpa sin mamma och småsyskonen att få uppehållstillstånd.
Till slut efterlyste mamman honom i tidningen och två läsare svarade att de sett honom på en spårvagn i Göteborg.
När han ringde hem svimmade mamman.
När jag läste hans avskedsbrev för 1,5 år sen blev jag förtvivlad. Min son var i samma ålder. Jag bad till Gud varje dag att han skulle komma hem och slutade inte förrän idag.
Att det finns en Gud visste jag förut.
Jag har varit med om för mycket för att tvivla på det.
Somnade 21.00. Vaknade 03.00. 6 timmar! Jag skulle sova till 04.30. Detta är inte rättvist!!!
För två år sen flyttade jag hit där jag bor nu. Det var ett himla liv här då. Man vaknade bara någon duschade. Och folk nöjde sig inte precis med att duscha. Polisen kom jag tror sex gånger på ett år.
Nu är det tyst som i graven. Toppengrannar. Kan absolut inte skylla på dem om jag inte sover.
Och så har jag mina ambitioner. Att förkunna sömnens välsignelser för alla sömnslarvare. Jag går och lägger mig 21.00 som det värsta föredöme.
OCH SEN SKA JAG VAKNA MITT I NATTEN VAREVIGA NATT!!! ORÄTTVIST!!!
Lyssnade färdigt på Emil i Lönneberga-serien idag när jag städade.
Underbart att ha ett så intellektuellt stimulerande arbete.
Kommandoran i Emils varulvsfälla är en av höjdpunkterna i de böckerna.
Har varit på stan och fixat plus handlat åt en kompis som inte kan handla själv plus mockat ur en del hemma och hur jag står i räcker inte tiden till.
Men jag tänker inte lura mig själv. Jag sitter inte uppe och fixar färdigt allt jag inte hunnit. Jag går och lägger mig nu så jag blir desto mer effektiv i morgon.
Onsdag. Betydligt bättre dag efter en bättre natt. Lyssnade på Emil i Lönneberga på arbetstid, Astrids uppläsning.
Var på julens första supé på kvällen.
Där serverades en glad överraskning: min nyopererade väninna har ingen cancer kvar i kroppen. Vilken härlig dag ...!
Livet är jättebra nu tycker jag. Snön ligger djup och i alla fönster lyser det. Det var många år sen jag njöt av detta så som i år. Undra på det. Jag har ju inte sovit på tio år.
Somnade strax efter 21.00. Vaknade 04.30. Men det var en del sömnstörningar som är svåra att uppskatta i tid. Jag sätter 6 timmar och 30 minuter som nattens resultat.
Tisdag. Jag städade på till ljudboken Madicken av och med Astrid Lindgren. Det gav dagen ett riktigt gott lyft. Vilket behövdes. Jag var nämligen dödstrött efter en mindre bra natt.
Jag har visserligen vetenskapligt bevisat att en dålig natt gör inte en dålig dag. Och förrgårsnatten var ganska godkänd. Men före det var det inga bra nätter. Och den här dagen var inte en bra dag.
Efter en slitsam arbetsdag kom min dotter Maud hem till mig på grillad strömming. Sen visade hon mig några nya trix på datorn. Tyvärr blev jag på dåligt humör redan innan strömmingen var lagd på galler. Jag lyckades inte bli av med det dåliga humöret på hela kvällen.
Verkligen lessamt. Men det bekräftar i alla fall vad jag redan bevisat: Man måste sova för att livet ska fungera!!!
Även på Lucia är måndag den jobbigaste dagen att jobba på.
Men jag sov ju rätt bra i natt så det flöt på utan problem.
Och så hade jag så bra grejer att lyssna på.
För det första fick jag inspiration sen jag var på Kungliga Biblioteket och pratade med Lena Törnqvist på Astrid Lindgrens arkiv. Se Dag 32.
Jag har lyssnat på Bullerbyböckerna och Pippi Långstrump när jag städat på jobbet. Började i slutet på förra veckan och i morgon ska jag fortsätta med Madicken. Ett helt liv har gått sen jag läste de där böckerna. Men de sitter kvar inuti själen som urbilder, vissa stycken. Lisa föder upp en lammunge. Olle får en egen hund, Tommy och Annika tittar in genom fönstret och ser Pippi blåsa ut ljuset innan hon ensam går och lägger sig. Tycker att Astrid läser sina böcker suveränt bra.
Och sen - kan man tänka sig! - ringde de från avdelningen jag städade på förut. Jag trodde att jag skulle få ännu en lussebulle men det var bättre än så. Fyra stycken CD-skivor med Rolling Stones väntade på mig, skänkta av en före detta patient. Samma herre som gav mig tre (!) Stones-DVD som mina barn skulle ha.
Hann lyssna på två av skivorna. Detta är underbar musik!!! Har inte räknat mig till de riktiga Stones-fansen förut men jag tror jag ändrar mig nu. De här skivorna behåller jag själv.
Update: Ringde till Stones-mannen som förklarade att han låtarna han valt är såna som sällan spelas. Kunde tro det, jag kände inte igen en enda. Mjuka, känsliga, vackra.
Pippi Långstrump och Rolling Stones. Det är toppen att vara städerska.
Och så en ganska bra natts sömn. Sömnen är på väg tillbaka, det känner jag!
Gick en vinterpromenad med Christina. Vad vi pratade om kan jag inte blogga om. Det har jag lovat heligt och dyrt.
Söndag. Var ute och gick i vinterlandskapet och tittade in på lussefika hos mina baluchiska vänner. Hade en massa på gång som jag skulle gjort sen, men det blev inte så mycket av det. Tillverkade i alla fall årets julkort, vilka jag räknar med ska imponera på mottagarna.
Men! Hade jag bara fått sova lite längre på morgonen hade dagen blivit bara så mycket mer kreativ.
Jag säger till er, alla trogna bloggbesökare: Häng kvar! Missa inte den spännande fortsättningen i jakten på den förlorade sömnen.
Det ska lyckas! Jag tänker sova tills klockan ringer (eller piper) så sant som det står skrivet här på skärmen.
Idag när jag kom hem var det precis som innan jag startade den här bloggen.
Jag var dödstrött.
Skulle göra fredagsrycket, det vill säga fräscha upp lite i hemmet.
Orkade bara sätta på diskmaskinen.
Ringde istället en massa samtal.
Slötittade på Nobelfesten.
Somnade nästan i soffan.
Vräkte i mig choklad.
Sötsug kommer av trötthet som ett brev på posten.
Med en enormt trög hjärna räknade jag ut lite sömnstatistik.
Innan jag började på den här vetenskapliga bloggen sov jag 5 timmar och 15 minuter per natt. I genomsnitt.
Livskvaliteten var låg.
De första tre dokumenterade veckorna, se Natt 1 till Natt 21, sov jag 6 timmar och 15 minuter per natt. I genomsnitt. De flesta nätter mer.
Det var en underbar tid.
Från Natt 22, drygt tre veckor tillbaka i tiden, har jag sovit 5 timmar och 30 minuter.
Det är ju nästan lika dåligt som före bloggens begynnelse!!!
Detta beror inte på att jag lagt mig sent utan på att saker och ting hände som hade en omedelbar effekt på min sömn. Dessa saker snurrade omkring i skallen på mig och höll mig vaken.
Fortfarande vaknar jag vid tretiden på morgonen och har svårt att somna om.
Kroppen har vant sig.
Men man kan se att det stabiliserat sig ganska bra sen drygt en vecka.
Undantagsvis igårnatt samt, ser det ut som, inatt.
Bara jag stänger av datorn nu genast och lägger mig, så ska det nog ordna sig.
Exakt 21.00 la jag mig på spikmattan och släckte ljuset. Till tre Valerina Forte för säkerhets skull.
Då ringde telefonen.
Alltid kul när någon ringer. Men ännu roligare hade det varit om det ringt 03.00 för då var jag vaken. Som vanligt vaknade jag före gryningen och som vanligt kan jag inte exakt redogöra för hur länge jag var vaken. Jag sätter 6 timmar som troligt resultat.
Ska det vara så svårt att få till 7,5 timmar.
OM DU RINGER EFTER 21.00 EN GÅNG TILL, TOMMY, SÅ SÄTTER JAG UT DITT EFTERNAMN I MIN BLOGG!!!
Alla som vill ha något klassiskt men inte orkar med en massa hamrande och filande och inte heller känner för det sentimentalromantiska - här kommer räddningen! Martin Fröst spelar klarinett på CD:n Fröst and Friends. Detta har jag idag städat till. Och jag garanterar, det var underbart!
Sen minns jag inte riktigt. Men från 03.30 sov jag ingenting.
Suck. Jag sätter 6 timmar som nattens resultat. Det är bättre än vad det varit de sista tio åren, jag vet. Mycket bättre. Och jag mår riktigt bra på dagarna. Men det är inte det ultimata!
Hittade en tre veckor gammal metro med en intressant artikel. Anna Wahlgren har sömnkurs hemma hos sig! Utmattade mammor till bebisar som vägrar sova får hjälp.
Jag har personligen testat Annas tips. Mina första, Isabel och Maud, fungerade det finfint med. Isabel lämnade jag in till grannfrun några nätter. Isabel var bara några veckor och grannfrun lärde henne sova hela natten på några dygn. Enligt Anna Wahlgrens metod. Maud minns jag inte att det var några problem med.
Men Josef ... Jag trodde jag skulle bli tokig. Han föddes i mars. Från slutet av juni till i november har jag fört anteckningar över hur han åt och sov. Så länge kämpade jag.
Jag hade honom i barnvagnen hela nätterna. Så fort han vaknade och skrek drog jag vagnen över en tröskel. Till slut slängde jag snarare vagnen fram och tillbaka över tröskeln med sån våldsam kraft att han teg av ren förskräckelse. Jag stod där ursinnig och flängde kärran över tröskeln så att det var nära att ungen flög ur. Natt efter natt. Till slut skrek jag nästan själv.
Efter en eller två månader ringde jag Anna Wahlgren. Skulle dom inte sova efter tre dygn??? väste jag.
Han sover för mycket på dagen, sa Anna. Ge honom mer mat.
Jag gjorde så men det hjälpte inte. Jag ringde Anna igen.
Pojkar är lite besvärligare, sa Anna.
Det var en hemsk tid. Nu har jag ingen som stör mig. När jag tänker på de där månaderna, året var 1995, är jag nästan tacksam att ingen stör mig. Antingen är man ensam. Eller så blir man störd. Det är livets dilemma.
Inatt ska jag i alla fall sova HELA NATTEN! Ingenting kan stoppa mig ...
Idag var jag på mitt sista yogapass på Onyx på Knalleporten i Borås.
Det är nästan så jag vill köpa ett nytt kort direkt. (Men jag ska testa ett nytt ställe nästa termin.)
Det är underbart att gå på Matildas yoga på Onyx. En anings för högt tempo för mig möjligen. Men man kan hålla sin egen takt. Stannar man kvar och tvingar sig att slappna av i en position som från början känns snudd på smärtsam, så händer det något. Plötsligt känns det nästan njutbart. Kroppen vill bara fortsätta tänja som om man passerat en gräns över till något okänt och behagligt. Och det har man. Resten av passet är kroppen mycket mera öppen för att ge allt. Jobbiga övningar känns lätta. Man liksom överträffar sin förmåga. Hela kvällen känner man sig mjuk i alla leder. Mjukare än någonsin! Och underbart lätt och lycklig till sinnet.
Detta måste upplevas! Thaimassage ger samma effekt, men jag misstänker att yoga ger mer i längden.
Hann inte träna triceps idag. Men bubbelbadet! Det underbaraste bubbelbadet jag vet finns på Onyx, Knalleporten. Det bubblar verkligen ordentligt. Och så är det halvmörker.
Somnade 21.30. Det var för tvättstugan - annars hade det blivit 21.00! Vaknade 04.00. Det var för att jag fick mens - annars hade det blivit 04.30!
Hurra!!! Hurra!!! Hurra!!! Hurra!!!
Jag visste att jag var på rätt väg! Resultat 6 timmar och 30 minuter. Och bättre hade det blivit om jag inte blivit försenad med tvätten och om jag inte vaknat av att jag fått mens.
Det är exakt den tiden man behöver för att en ny vana ska sätta sig!
Så nu har jag vant mig vid att blogga.
Jag skulle egentligen vilja säga: Nu har jag vant mig vid att sova.
Jag är inte tillräckligt nöjd för att säga det. Än.
Men framstegen är trots allt över förväntan.
Det var ju katastrof förut.
Mitt mål att släcka lampan och somna in 21.00 prickfritt söndag till torsdag måste jag rucka något på.
Det är fortfarande mitt mål, men det går inte att hålla alla dagar.
Så är det bara!
Idag har jag varit ute och gått en långpromenad under tiden det ljusnade. Jätteskönt! Och så har jag en del att fixa.
Sen blir det tangokurs. Kul! Och sist i kväll, tvättstugan. Allt kan inte vara roligt jämt, som någon utan verklig insikt sagt. Klart att det kan vara roligt att tvätta. Är man bara utsövd så!
Update: Sista tangon i Borås? Det var sista tangolektionen för terminen och osäkert om det blir någon fortsättning. Det är ju inte så många som kommer. Särskilt inte herrar. Idag var det bara tre tangokavaljerer. Instruktören, och han var förkyld och ville inte gå nära några damer. En herre som också var förkyld och därför bara dansade med sin fru. Återstod en att dela med två andra damer.
Måste hitta på något för att kursen ska fortsätta. Men vad? Jag kan ju inte leva utan tango.
Min dotter har varit hos mig på middag och gett mig lite stödundervisning i datakunskap. Jag har varit hos en av mina nyopererade grannar och hjälpt henne att dammsuga. Plus pratat i telefon. Flera stycken telefonsamtal med högsta pratkvalitet. Härligt. Det känns att sömnen börjar bli bättre. Mår kanon.
Nu ska jag tillbaka till min granne på räkmacka och titta på Match Point i regi av Woody Allen. Kanske man hinner med lite Dansbandskampen också.
Andra advent i morgon!!!! Och mina adventssaker ligger kvar i skåpet. Jag sätter fart nu. Får väl ge julen en chans ...
Update: Vilken bra film ... Den borde alla se och fatta hur fruktansvärt man kan ställa till det för sig, och andra. Om man styr in på förrädiska sidospår här i livet.
Humöret är som vanligt på topp. Har städat mig igenom dagen till Ulf Christiansson Julens Psalmer och vem känner sig inte lycklig till den musiken och den rösten. Inte något vanligt psalmstuk här, om någon trodde så.
Svårt att hitta hans psalmer på nätet, vi tar något annat med samma artist, här.
Men jag inbillar mig att jag bara har 80% av min kreativitet och tankeförmåga. Känner att jag tappat något i livskvalitet efter ett par veckors störd sömn. Men jag känner också på mig att det kommer att vända nu. Något bättre har det ju faktiskt varit ett par nätter.
Update: Hemma igen efter konserten. Verkligen jättejättebra!!! Men ska jag vara petig så tror jag att jag förlorade 15% i totalupplevelse på att jag inte sov mina fulla timmar inatt. Det var på slutet som jag inte var fullt närvarande.
Ska man vara petig spelade också Nisse Hellberg på konserten. Visst är han bra.
Släckte 21.30 men somnade 22.00. Jag som alltid somnar så fort jag lägger mig. Vaknade 04.00. Har inget minne av att jag vaknade under natten. I så fall håller sömnen kanske på att stabilisera sig. Hoppas det. I annat fall är den här bloggen på väg att bli pinsam.
Det började bra. Jag sov som om jag inte gjort något annat. Och mådde grymt bra. Det var som att trycka på en knapp direkt från Dag 1.
Sen plötsligt den här oron på nätterna. Inte så att jag har mått dåligt. Snarare tvärtom. Jag har haft tusen intressanta saker att tänka på. Men det var sova jag skulle. Och det tänker jag se till att göra.
Nattens resultat är troligtvis ungefär 6 timmar. Hyfsat, men bättre ska det bli.
Jag har städat på jobbet med riktigt bra tempo till Nils Landgrens Christmas With My Friends. Det finns två CD med samma namn, I och II. De är ljuvliga. Julstämningen börjar när sjukhusbiblioteket plockar fram julskivorna och då håller jag mig framme. Häromdan uthärdade jag Bing Crosby och Frank Sinatra.
Sen köpte jag fisk och fixade matlåda, mockade ur min lägenhet (och det krävde en ordentlig insats). Försökte till och med dammsuga i min ena nyopererade väninnas lägenhet, men hon hade gäster och tackade nej. Om klockan inte var nästan 21.00 skulle jag julpyntat åt mig själv.
Så mycket energi kommer inte från ingenstans. Jag måste helt enkelt ha sovit bra inatt.
Jag somnade senare än vanligt eftersom jag kom hem sent. Och jag minns att jag vaknade 02.00. Jag trodde att jag hade sovit dåligt när jag gick upp. Men sen gick dagen igång riktigt bra. Det kändes som om jag hade sovit nästan hyfsat.
Och då var det nog så.
För ärligt talat tappade jag kontrollen över hur länge jag sovit. Och sen har jag hört att folk i allmänhet missbedömer sin sömn. Man tror lätt att man varit vaken mer än man faktiskt har. Det man har sovit har man inte märkt, tydligen.
Lekte enmansdisco i herrarnas omklädningsrum när jag skulle byta klädsäckarna. Trodde att jag var ensam där. En plötslig klapp på axeln och ett roat: Fortsätt! fick mig att återgå till säckarna. Detta var till tonerna av The Blind Boys of Alabama. Deras musik i mina hörlurar hjälpte mig verkligen att få upp tempot idag. Och det behövdes.
För nu är det nästan lite motigt. När ska den normala sömnen återvända???
Jag har två nyopererade väninnor i grannskapet. Den ena har precis blivit av med ett bröst. Jag fick äran att hänga upp ett par adventsstjärnor åt henne. Sen var vi, gänget som ber på onsdagar, hos henne och hennes man på veckans träff. Det var lyckat. Men jag blev påmind om att livet består av en räcka förluster. Och det skadar nog inte att komma ihåg det ibland.
Hur som helst blev det lite sent. På onsdagar går det bara inte att hålla läggdagstiden.
Somnade 21.30. Vaknade 03.00. Resultat: 5 timmar och 30 minuter.
Alltså här har man en sömnblogg. Fast beslutsam att vara ett föredöme och levande bevis på sömnens välsignelse så vaknar man klockan 03.00. Vareviga morgon. Jag har aldrig i hela mitt liv vaknat före väckarklockan. Jag har somnat så fort jag lagt huvet på kudden och inte vaknat förrän jag varit tvungen.
Men nu minsann. Tusen saker som hänt under dagen gör entré och agerar runt i min skalle. Det är i och för sig rätt intressant. Men ändå.
Var håller du hus, Östen, som skickade tips i en kommentar? Jag kunde själv bestämma vilka aktörer jag ville ha på scénen och visa ut övriga i kulissen. Skrev du. Låter enkelt. Jag tycker att ridån kunde gå ner nån gång så att det blev en ordentlig paus.