Dag 36

Tisdag.
Dagen är okej. Jag är inte i toppform vilket jag skulle varit om jag sovit 7,5 timmar och inte 6,0 inatt. Men inte heller i ett zombietillstånd. Som jag skulle befinna mig i om jag sovit 4 timmar!

Nickade till på lunchen men är på ett helt godkänt humör. Problemen som uppstod igår och som jag inte kan redogöra för skulle jag i och för sig gärna sett vara lösta. Men det är lugnt. Jag är inte ledsen eller på något sätt upprörd. Känner på mig att lösningen finns trots allt. Och jag kan ändå inte göra så mycket annat än att, kanske, ställa till det värre. Så jag låter det vara.

Märker att när man har vant sig av med att ständigt känna stress och trötthet och därmed irritationer och oro och uppgivenhet så faller man inte tillbaka i det mönstret även om man tillfälligtvis har sovit dåligt. Lite kanske, jo, just när något irriterande händer. Då är det lätt att härskna till. Men inte en hel dag.

Tänk vad misslyckad man ständigt känner sig när man är trött. Ingenting fungerar ju. Man är en jobbig och otillräcklig människa som inte gör någon glad.

Men när man har sovit känner man sig avslappnad och lycklig. Problemen blir små, människorna i ens närhet blir trevliga.

Mina städkompisar Marja-Lena, Maire och Eva är så trevliga så det är ett rent nöje att jobba. Och personalen på de nya ställena där jag städar kunde inte vara bättre. Idag har flera stycken bjudit mig på glögg och vetebröd plus tackat för veckans ros som de fick av mig i tidningen. Mitt gamla städställe, som jag saknar, har skickat en hälsning till mig också. De skulle kanske ha en ros de med.

Det är ju helt fantastiskt att ha det så.

Nu ska jag ner till stan och ta en fika med någon som fortfarande vill vara anonym. Om jag har ett oväntat flyt kanske jag hinner sätta upp adventsgrejerna sen. Tur att det bara är den första än så länge ...

Update: Fikat var så lyckat och klockan gick. Adventsgrejerna ligger fortfarande kvar i skåpet.




Natt 35

Somnade 21.30.
Skulle blivit tidigare eftersom jag har extrema sömnbehov nu.
Men det var en del viktiga grejer jag var tvungen att fixa.
Vaknade 03.00 och var vaken en stund.
Somnade om.
Jag gissar att jag sov 6 timmar.
Bättre än på länge i alla fall.
Men inte bra.

När jag vaknade av väckarklockan tvivlade jag starkt på om det finns något viktigare att göra på denna jorden än att sova.

Ändå gick jag upp och packade ner lunchlådan och såg till att hinna med bussen.
Man kan undra varför!

Dag 35

Måndag.
Tillbaka till verkligheten och golvmopparna och Borås.
Efter 7 skandalöst dåliga nätter men med ett strålande humör som om jag blivit manisk - nej, lugn jag skämtar - så var jag faktiskt trött när klockan ringde. Halv fem! Detta har varit en seg dag.

Nu har jag stämplat ut och klickar iväg detta på sjukhusbibliotekets lånedator. Ögonen faller ihop och det är svårt att formulera sig. Det är nära att huvet faller ner över tangentbordet.

Men jag tänker gå på yoga i alla fall.

 

Update: Jag har ångrat mig. Får deleta yogan. Jag är ju dödstrött. Dödstrött!!! Så fort jag kom innanför dörren fick jag en del trassel som sänkte humöret. Som det lätt blir när man är trött. Tittade in till min nyopererade kompis en stund för att komma på andra tankar. Hon hörde mer på mina bekymmer än jag på hennes. Och nu vet jag vad jag ska göra åt dem. Sova naturligtvis!

Natt 34

Det var faktiskt så att Stockholmståget var ett par timmar försenat.
Eller vad kan jag skylla på.
Sent hem, seg i skallen, ett och annat att pyssla med.
Det där sega gör att pysslet blir gravt ineffektivt.
Klockan blev 00.40 innan jag släckte lampan.
Vaknade 04.30 av väckarklockan.
Det var inget vidare sovresultat.
Men jag sov i alla fall tills klockan ringde. Utan att vakna däremellan.
Och när hände det sist?

Jag sov i natt 3 timmar och 50 minuter

Dag 34

Söndag.
Sex dåliga nätter i sträck och hur ska dagen sluta ...

Fortfarande kvar i Stockholmstrakten och på ett strålande humör.
Pulsade ut i snön som bara blir djupare med Maria och barnen Gustav och Rebecca och åkte till Skarpnäskyrkan.
Där var det ett väldigt vackert och proffsigt musikutbud. En högst vanlig frikyrkodam i grå permanent rappade en text ackompanjerad av trummor och handklappning. Klar succé. Samma text som jag läste ungefär 1972 och som jag just exakt satt där i kyrkbänken och tänkte på. Jag säger inte varför.

 

Skildes från familjen som nu gått med på att jag får avslöja att de bor i Skarpnäck. Separationsångest!

 

Tog en kopp kaffe på stan med samma dejt som igår och det var verkligen trevligt. (Trevligt? Det är ett ord som inte säger mycket.)

 

Tog tåget tillbaka till Borås. Ja, tiden kan väl vara mogen att avslöja var jag själv bor. Borås, alltså! Men dit kom jag fram väldigt mycket försenad. Min son satt framför TV:n och tittade på ''The last samurai''.


Nu är klockan nästan mitt i natten. Naturlagarna måste helt enkelt ta ut sin rätt snart. I morgon kommer jag att vara dödens lammunge. Sex dåliga nätter ...  Och ändå somnade jag inte en enda gång på tåget. Måste vara alla nya intryck på den underbara resan.

Natt 33

Sömnen i natt, tjaa ...
Det börjar bli pinsamt detta.
Jag somnade 24.00 och vaknade 04.00.
Därefter antar jag att jag somnade om.
Någon gång.
Och sov någon liten stund.
Men mest var det tankar som rörde runt.
I natt igen.
Jag sätter som nattens resultat: 5 timmar och 30 minuters sömn.

Dag 33

Lördag.
5 dåliga nätter i sträck!
Och den sista katastrofal.
Jag lider inte ett dugg för att det är så fantastiskt kul att vara i Stockholm hos mina vänner.
Men idag hade jag tänkt att vara klar i huvet. Och helst snygg.

Jag hade nämligen en blinddate inplanerad.

Kamouflerade mina trötta rynkor med massor av röd rouge och tog T-banan till Gamla Stan.
Dejten var hur lyckad som helst. Åt en delikat lunch och kollade runt lite. Slottet, Storkyrkan, Livgardet, Riksdagshuset, utsikten från Södra Slottsvalvet och alla gränder i Gamla Stan. En massa snö och ganska kallt får man säga. Och redan lite julstämning.

Nu ska jag ut och ta en öl med Maria.

Update: Verkligen kul att vara ute med Maria, min gamla liftarkompis, och prata minnen. Var på en jättemysig pub på Söder.
Ett rent nöje också att se Maria, klasslärare, i långt hår och mosters persiankappa huta åt ett gäng fjortisar som rökte intill spärrarna på T-banan. Go, Maria! 

Natt 32

Sömn: Obefintlig!
Låg vaken nästan hela natten och tänkte på en massa saker som jag inte kan gå in på här.
Jaa, så är det.
Man har en sömnblogg och sen sover man sämre än någonsin.

Dag 32

Fredag.
Åkte till Stockholms Centrum och Kungliga Biblioteket och lyckades ta mig genom spärrarna både på tunnelbanan och på biblioteket. Där inne träffade jag Lena Törnqvist som ansvarar för Astrid Lindgrens arkiv. Vi pratade en lång stund om en del brev som de har förvarade där, och som är skrivna av Astrid och av, ja, mig faktiskt. Brev som vi skrev till varandra på 70-talet och som är väldigt speciella för mig. 

Och just idag fyller Pippi Långstrump 65 år! Sa Lena. Grattis Pippi!

Det var märkligt att sitta där och prata om Astrid. Det var så konstigt, så konstigt så jag kände mig helt bortkollrad när jag gick en runda vid Stureplan efteråt. Jag skärpte till mig och shoppade några småsaker i alla fall. Här fanns minsann grejer man inte får tag på hemma.

Ringde min väninna som just kommit hem från en bröstamputation. Hon mådde efter omständgheterna bra. God bless!

Och jag mår kanonbra trots att det är tre dåliga nätter i följd nu. Eller vadå dåliga. Jag ligger vaken och tänker på en massa positivt. Lider inte alls. Livet är underbart, tycker jag.

Hittade tillbaka hem till Maria och Thomas igen. Nästan lättare att hitta i Stockholm än hemma på sjukhuset.

Natt 31

Det är fortfarande ingen ordning på dygnsrytmen.
Det lär det inte bli förrän tidigast nästa vecka när jag är hemma igen.
Gick och la mig 23.30 för att värdparet skulle jobba idag.
Annars hade vi nog suttit uppe än.
Låg vaken och tänkte på allt jag och Sussie och Inge pratade om igår.
Dem har jag känt sen innan de blev kära i varandra och nu är de farmor och farfar.
Och Maria då.
Hon är 50 men ser ut som en tonåring med långt svart hår och två änglalika barn under tio år.
Plus en fräsch karl.
Inte dåligt.
Nattens sömnresultat: Mycket lite!


Dag 31

Torsdag.
Är mitt uppe i ett besök hos Sussie och Inge på hemlig ort utanför Stockholm. Fick ploga mig fram sista biten i den djupa snön med hjälp av min Dramatenresväska. Nästan insnöade bor de i en jättestor villa omringad med stängsel för att inte vildsvinen ska bryta sig in.

Vi sågs sist för 19 år sen och det känns som om det gått fem minuter. Det är inte klokt att jag inte varit här på så länge. Detta är ju två av mina allra, allra bästa vänner.

Det har gått tre dåliga nätter i sträck men jag är faktiskt klarvaken. Beror förstås på det supertrevliga sällskapet. Loggar ut nu genast för att inte missa tid när jag äntligen är här.

Update: Inge körde mig till ett annat ställe lite närmare storstan. Till Maria och Thomas. Maria har jag inte sett på 19 år och hon är också en allra, allra bästa vän. Kändes som fem minuter sen sist med henne också. Om Sussie var den som betydde mest för mig i början av 80-talet när allting var ett enda hopplöst elände, så var Maria den jag hade så himla kul med på slutet av 80-talet. Varje sommar liftade vi till Grekland. Det var äkta höjdarresor. Innan jag träffade Maria visste jag inte vad det var att skratta ett riktigt, riktigt gott skratt.

Klockan är 23.20. Om man är på semester har man dispans från sina sovtider.

Natt 30

Somnade 21.45. Tror jag!
Höll på och packade och ordnade till imorgon. Dum ursäkt.
Sen blev det si och så med sömnen.
Resultat: Alldeles för lite sömn.
Har fullständigt förlorat kontrollen vad det verkar.
När jag är hemma igen på söndag ska det bli bättre ordning, hoppas jag.

Dag 30

Onsdag.
Idag ställde Maire, Marja-Lena och Eva upp som fotomodeller för Saras Sömnblogg.
Detta är alltså mina toppenunderbara städkompisar som ska städa för mig när jag sticker till Stockholm imorgon.

 

Jag fick in Årets Bästa Bild med mobilkameran. Alla tre maskerade med skyddsmössor och så Eva i en posé som jag bara är alltför pryd att beskriva i ord. Jag började drömma om att utveckla detta. Tre så snygga kvinnor i mogen ålder. Kalenderflickorna nästa!
Jag tänkte att de var värda en liten chokladask som jag gömde till dem i en städskrubb. Och sen tänkte jag sticka hem, snabbt innan de hann ångra sig.

 

Tyvärr gensköt de mig i omklädningsrummet. De hade redan fått tvivel på den goda saken. De menade att man vet inte vilka följder det kan bli av "såna bilder" på internet. Kanske sjukhusledningen inte skulle bli glada.
Jag var övertygad om att sjukhusledningen skulle bli mycket glada om folk fick se hur trevligt vi har det på vår arbetsplats. Men för säkerhets skull gick jag till kanslichefen och frågade.

 

Kanslichefen sa att det, så sent som innevarande månad, blivit bildförbud på hela sjukhuset. Han hade själv varit med och ordnat det. Ingen får fotografera utan tillstånd numera. Inte privatpersoner. Inte journalister.

 

Jag frågade vad straffet var om man bröt mot förbudet. Det fanns inget straff, sa kanslichefen.
Det fanns heller ingen bestämd person att be om tillstånd hos. Om man som anhörig vill fotografera en patient så går inte det utan tillstånd. Men vem ska man fråga?

 

Jag fick i alla fall inte tillstånd att publicera mitt foto. Jag såg på honom att han menade allvar. Och om jag ändå skulle göra det och framhärda trots tillsägelser så skulle det kunna bli varningar och den typen av tråkigheter. Förstod jag.

 

Där stod jag med min lilla mobil och mitt lilla foto och min lilla blogg.

 

Och med en konstig känsla.
Mindes hur min kompis från Iran berättade hur fruktansvärt rädd hon blev när hennes väninna tog upp kameran och försökte ta ett kort på en polis.
Kände mig rädd själv.
Får jag ens skriva detta?
Borde jag för min självbevarelses skull över huvud taget kommit dit och ställt frågor?

 

Men inte tänker jag bryta mot sjukhusreglerna. Självklart inte!
Synd bara på den snygga bilden.
Hade varit kanon att sätta in det på dagens text.

 

Jag har fortfarande kvar fotot.
Han beslagtog trots allt inte min mobil!
Men nästa gång, om vi ses igen, skulle jag gärna vilja veta vad det var med just mitt foto som han såg så allvarligt på.

Update: Som den uppmärksamma bloggläsaren sett har det nu varit två dåliga nätter iföljd. Har detta visat sig på något sätt, kan man undra. Jovisst. Min dotter Maud som tittade in för att hjälpa mig med datorn råkade säga något som jag missuppfattade. Jag blev riktigt riktigt sur. Stämningen var förstörd för en stund.

Min son som kom lite senare råkade sucka lite. Samma sak där. Det var inte åt mig han suckade men jag tog sucken som anledning att fyra av en hel harang.

Jag skyller ifrån mig på den dåliga sömnen.

Natt 29

Somnade strax efter 21.00.
Vaknade långt före gryningen.
Hade en känsla att jag hållit på och somna och vakna rätt mycket.
Jag har noll koll på den här natten.
Summa sömn: alldeles för lite!

Det har blivit dåliga resultat ett tag nu.
Har haft ett och annat i skallen.
Till exempel journalisten som planerade en intervju med mig.
Jag började fundera på att delar av mitt privatliv skulle kunna läsas av en och en halv miljon.
Det var hur spännande som helst ...
Sen blev det inget av.

 

Samtidigt var det en annan tidning med 19.000 prenumeranter som också hörde av sig.
Det gällde en helt annan grej än Saras Sömnblogg.
Det kanske blir något av det i januari.

 

Och så ska jag till Stockholm i morgon.
Typiskt mig att ha resfeber.

 

Sen har jag ju fått nya arbetstider och nya arbetsuppgifter.
Sånt kan man ligga vaken och fundera på.
Plus ett och annat till det ...

 

Så det är inte som förut att jag slarvar.
Jag kan inte hjälpa att jag inte kan sova.

Dag 29

Tisdag.
Idag städade jag till CD:n Treo med Willie Nelson. Det är en nästan 80-årig herre med långa ljusa flätor och han sjunger en ljuvligt vacker liksom känslig country.

 

Sedan var jag på min bank och blev curlad med sånt som jag är för lat för att göra själv. Handlade mat till någon som tillfälligtvis inte kan ta sig ut. Hemma igen skulle jag precis kolla upp vad jag kan göra för att fixa bloggbesökare. Och då, vem kommer för att bo hos mig några dagar om inte min son Josef. Så kul! Hoppas bara han har tänkt hålla sig lugn och ljudlös efter 21.00.

 

Här något intressant att läsa om sömn i Kommunalarbetaren. Det var väl det jag visste. Vi underbetalda kvinnor med stressade jobb lever farligt med vår störda sömn. Men fatta mod. Sömn lindrar smärta, psykiska besvär och stress. Skriver Kommunalarbetaren.

 

Underbart! Man kan sova sig till hälsa. Bättre att tänka på allt bra som kommer av att sova än allt dåligt som drabbar den som inte sover.


Natt 28

Somnade 21.30.
Vaknade 03.15.
Summa 5 timmar och 45 minuters sömn.
Inte bra!
Fattar inte varför jag vaknar innan jag ska.
Det gjorde jag ju inte förut ens på min "zombie-tid".

Dag 28

Måndag.
Städade till Dylans Modern Times. Underbart! Underbar var dagen som alla dagar är nuförtiden. En liten stund tyckte jag att jag hade något litet problem. Jag försökte lösa det med min chefs hjälp men det slutade med att vi blev snudd på upprörda bägge två. Och nästan lite högljudda. Sånt händer i de bästa familjer. Kanske var det mitt fel, svårt att säga. När jag återvände till städgänget hade de andra löst problemet på fem minuter. De är helt enkelt toppen!

 

Lyckades köra liten combimaskin idag. Kul! Så bra som det gick kan jag snart ta körkort.

 

Måste säga att personalen på operationsavdelningen är trevliga. Jag har valsat runt på sjukhuset i 10 år och visst är det många som är trevliga. Men detta överträffar allt. ALLA hejar och är hur positiva som helst. Det är värt en veckans ros i lokaltidningen. Ja, så får det bli. Alla kanske inte läser den här bloggen ...

 

Men det är klart. Jag saknar ju HUD och särskilt min gamla danskompis där. Sekreterare Karin som jag haft en massa kul med. Samt Hjärtintensiven som också hade två himla goa sekreterare, Ann och Anna-Karin. Anna-Karin var på god väg att bli min nya danskompis, får se hur det blir med det nu.

 

Jag har gått och laddat ett tag för något som kunde öka mina bloggbesökares antal dramatiskt. Nämligen en planerad artikel i en känd dagstidning. En av journalisterna ville intervjua mig. En och en halv miljon läsare hade jag tänkt nå genom den artikeln. Hade redan svarat på frågor. Foto skulle jag fixa när jag åker till Stockholm i helgen. Och så mejlar journalisten att det blir inget. Redaktionen hade andra planer.

 

Vad som var så bra med detta är att jag är lika glad för det. Jag känner inte igen mig själv. Det får väl fixa sig på något sätt, tänker jag. Besökare ska jag ha hur det nu ska gå till.

 

För att vara snygg i den stora staden, foto eller ej, beställde jag en klippning. När frisören hade tvättat och fönat tyckte hon att det vars å snyggt att det inte behövde klippas. Faktiskt jättesnyggt, 200 spänn, och ingen klippning!

 

Synd bara att ingen kommer hem till mig och tittar på det.

Om mig själv

Hur jag började sova

 

Jag är en 50-plus kvinna som lever i Borås. Jag är singel och har varken små eller stora barn boende hos mig längre. Så att sova mina timmar om natten borde inte vara något problem. Men det har det verkligen varit.

 

I tio års tid gick det bara utför med min sömn. Ju mindre jag sov desto mindre sov jag. När jag var trött blev jag ineffektiv och rastlös. När jag inte fick gjort det jag skulle unnade jag mig inte att sova. När jag blev ännu tröttare blev jag ännu ineffektivare och ännu mer missnöjd med mig själv. Den enda stunden på dygnet när jag var någotsånär skärpt och orkade ta tag i saker var efter 22.00. Då satte jag igång med det ena och det andra. Jag somnade senare och senare allteftersom tiden gick.

 

Till slut var jag en enda frustrerad zombie. Jag var så trött att jag bara inte orkade förändra något. Varje kväll bestämde jag mig för att bryta mönstret. Varje kväll vägrade jag i alla fall att stänga av datorn eller vad jag nu höll på med. Rena rama missbruksbeteendet.

 

Så läste jag någonstans att sömnen påverkar hälsan mer än vad maten gör. Ett frö började gro. En tid därefter slog det ner som en bomb i skallen: Jag ska lägga mig klockan 21.00! Jag ska blogga om det!

 

Jag satte igång att blogga samma dag. Och la mig klockan 21.00. I min vildaste fantasi hade jag inte anat vad det skulle bli av detta. I min natt- och dagdagbok har jag dokumenterat vilket bra liv jag har nu. Dygn för dygn kan man klart och tydligt se hur antalet sovtimmar påverkar dagarna som följer.

 

Mitt liv är en helhet

Jag försöker hitta en balans mellan allt jag behöver för att må bra. Jag sätter fokus på sömnen just nu. Men det betyder inte att det andra är mindre viktigt. Det beror på två saker. Det var den pusselbiten som fattades mig. Det är den biten av helheten som lätt glöms bort när man pratar om hälsa och välmående. 25% menar att de sover för lite. Men de anser inte att de har tid att sova mer.

 

Jag cyklar till jobbet, går på yoga, tango och dansar bugg och foxtrott när det ges tillfälle. Jag lever på antioxidanter och färsk fisk och fibrer och missbrukar inte droger eller alkohol. Jag läser massor med böcker, hör på musik, går på skrivarkurser och är med i en litteraturklubb. Jag är så rädd jag kan om mina relationer och om vad som är det allra viktigaste i mitt liv: min Gudskontakt.

 

Allt detta gör jag för att det gör mig lycklig. När jag äntligen tog hänsyn till mitt sömnbehov föll den sista pusselbiten på plats. Tröttheten blockerade inte längre min livsupplevelse. Nu njuter jag av livet.

 

Min familj

 

Jag har tre barn och en mamma.

 

Isabel är 21 år och går en dansutbildning i München. Extraknäcker som modell och städerska och danslärare i Tyskland och står i kundtjänst på Coop i Borås när hon är hemma över loven. Ja, som ni hör är detta är en ambitiös tjej. Isabel har begåvat mig med en äkta macho kosovoalban till svärson vid namn Ekrem. Han bor i huset intill mitt. Det stryker förbi en del katter i grannskapet och märkligt nog även en del möss. En gång var det en mus som blev jagad av en katt men tvärvände och attackerade katten. Katten valde att fly. Typisk svensk katt, fnyser Ekrem. Så skulle aldrig en albansk katt gjort. Tror han ja, musen var väl svensk får man anta.

 

Maud är 20 år, 175 centimeter lång och storlek 34.

Klicka på bilden så kommer det upp fler bilder på Maud.

 

 

Nyss var hon en pytteliten kramgo tjej. Nu är hon en sval elegans som man inte vågar närma sig av rädsla att förstöra sminket. Hon är dansledare, Jimi Hendrix- och Mick Jaggerfan och hobbymodell, ibland med inkomster. Maud är den vilken jag inte skulle klara mig utan i dagens samhälle. Varje tisdag kommer hon till mig och förklarar allt jag behöver veta om internet och modern teknik. Maud har lyckats hitta en karl som är längre än henne själv. Anton, en riktig viking, som rättar mig när jag är fel ute grammatiskt. Jag funderar på att be honom korrekturläsa min blogg.

Update: Maud har nu fått jobb som telefonist på ett bemanningsföretag. Grattis Maud!

 

Josef är 15 år och singel. Bor hos pappa. Han är en stor konsument av tv-spel, Jackass-filmer och The Office-skämt. Han tränar något, vad varierar. Crawl, boxning, och volleyboll var det förut. Nu tror jag att det är karate. För övrigt vill han vara lite doldis.

 

Min mamma Stina är 84 år och rollatorburen singel. Läser minst en tjock roman i veckan och glömmer hela innehållet i samma ögonblick hon slår ihop den. Reser land och rike runt med det genialiska samfärdsmedlet färdtjänst. En före detta svensk-lärare som tidigare kämpade en ojämn kamp mot mitt ogrammatiska talspråk. Nu har alltså min yngsta svärson tagit över den rollen.

 


Natt 27

Somnade 21.00.
Vaknade 04.00.
Inga störningar utom en gång. Frös på spikmattan så jag var tvungen att vakna och komplettera duntäcket med en filt.
Resultat: 7 timmars sömn. Absolut godkänt.

Dag 27

Söndag.
Var ute och gick med mina nyinköpta Goretex-eccokängor och det var en upplevelse jag gärna hade betalat för. Det hade jag i och för sig gjort också. Tömde nästan kontot.

 

Slank in på Coop, min äldsta dotter Isabels arbetsplats när hon inte är på sin dansskola. Jag tänkte att jag skulle träna mig på att scanna varor. Det hakade upp sig lite så jag försökte ringa till Isabel som alltså är i Tyskland och be om hjälp. Men jag hade inte täckning. Funderade en stund på hur man på ett lättfattligt sätt skulle återberätta och förklara detta för någon som inte varit med sen låt oss säga 60-talet. Fascinerande. Jag lyckades komma igenom avstämningen (heter det så?) efter lite lagom krångel. Det här var ju riktigt kul.

 

Kom hem och kollade eventuella livstecken på dataskärmen. Och vad ser jag! Maria har sovit gott i en hel vecka! Se kommentar Dag 26. Och Eva, som jag har nöjet att städa ihop med, har skrivit i kommentarerna under Dag 15. Missa inte dessa kommentarer!

 

Nu har jag satt upp håret i en dramatisk uppsättning för det drar ihop sig till tango-kurs. Efter det ska jag ut och äta med någon som önskar vara inkognito.

 

Enligt alla statistiska uträkningar kommer den här dagen att sluta i lessamheter. I alla fall kommer jag om några timmar att tappa något av mitt goda humör. Jag har ju haft två nätter i sträck med för lite sömn. Vi får se om detta stämmer. Häng kvar!

 

Update: Klockan är 19.30 och jag har varit på tango och restaurang. Inga lessamheter eller humörsvängningar att rapportera, nej faktiskt inte. Ska ringa några samtal innan läggdags. Får se om jag orkar vara trevlig.

Natt 26

Var på stan på kvällen med Anetta och Ouldouz. Samt några som inte vill nämnas med namn på detta forum. Vad vi diskuterade över en öl ska inte ska jag inte i detalj återge här. Men det var fullt ös på damerna. Bara jag själv blev lite småsimmig till slut men det är väl inte att undra. Jag hade ju en halvtaskig natt bakom mig.

Kom hem så småningom och somnade 02.30. Vaknade 06.00.
Resultat: 3 timmar och 30 minuter.
Suck.
Det är tydligen mycket som surrar i skallen och håller en vaken nuförtiden.

Dag 26

Lördag.
Okej att jag sov dåligt i natt. Men erfarenheten har enligt denna bloggs statistik visat att dagen ändå kommer att bli bra. Jag sov ju nästan sju timmar förra natten! Två dåliga nätter gör en dålig dag. En dålig natt kan inte ensam förstöra en hel dag.

 

Så förväntansfull gick jag med mitt nyfärgade hår på kvinnofrukost med Ulla, Anki och Anetta. Efter risgrynsgröten och mackorna skulle vi lyssna på ett föredrag.

 

 

På tre veckor har jag varit på tre föredrag. På de andra två hade jag turen att få sitta bredvid de inbjudna talarna och fika. Den ena var Birger Schlaug och den andra Sanna Mansouri. Se Natt 2 och Dag 5. Gissa vem som slog sig ner exakt mittemot mig idag med sin gröttallrik? Dagens talare, förstås, Gerd Börgeson leg. psykoterapeut. Hon talade om drömmar. Nattens drömmar alltså, och inte önskedrömmar, även om Freud menade att alla drömmar, inklusive mardrömmar, handlar om hemliga önskningar.

 

Genom att lyssna på sina drömmar lär vi känna oss själva. De handlar om önskningar, omedvetna drifter och konflikter vi jobbar med. Ju mer vi förstår av vad vi egentligen vill, ju sannare kan vi leva utefter vad vi är ämnade att vara. Menade Gerd. Därför finns det drömanalytiker och drömstudiecirklar som följer beprövade metoder.

 

Men drömmar är ett känsligt material. Ingen utom drömmaren själv äger tolkningsrätt till sina drömmar. Därför ska man se upp med drömlexikon och med alltför snabba uttydningar av andras drömmar. Det är bättre att man själv lär sig att lyssna till sitt inre. Men det allra bästa är att ha någon att lyssna tillsammans med.

 

Jag frågade Gerd om sömnens längd påverkade drömmarnas kvantitet och kvalitet. Jovisst. Dålig sömn avbryter drömmarna och den process drömmarna satt igång. Missbruk saboterar sömnen och därmed drömmarna.

 

Det var en go och mysig morgon. Jag träffade flera personer jag inte sett på länge. Det gjorde jag också på stan efteråt när Anetta och jag var ute och shoppade och åt lunch. Blev alldeles varm inom mig över dessa vänner. Tänk att mina beräkningar stämde så bra. En enda dålig natt kan aldrig förstöra en annars bra dag.

 

Nu väntar jag bara på att Anetta ska ringa. Vi ska ut och ta en öl på stan.

Natt 25

Somnade 22.40.
Vaknade lite av och till.
Tror ärligt talat att det bara blev 5 timmar och 30 minuters sömn i natt.
Inte bra.
Gick upp strax innan gryningen och färgade håret.
Snön hade lagt sig över stad och land. Vackert.

Dag 25

Fredag.
Dagen idag var en mycket bättre dag än igår. Det första jag såg på uppvaket där jag städade, var en far som bytte blöjor på sin alldeles nyfödde son. Den nyförlösta modern hämtade sig under tiden. Jag brukar inte vara närgången, men nu kunde jag inte låta bli att betrakta familjen en stund. Det lilla barnet grät visserligen, men det var långt ifrån den där krävande gråten som kommer senare. Jag fick gärna nämna om bebin på min blogg, sa den stolte fadern.

Jag känner mig helt nöjd med livet bara jag får gå runt och moppa mina golv. Jag har tränat upp vänster hand så att jag kan hålla moppen endast med den, utan hjälp av höger fast jag är högerhänt. Det är inte ergonomiskt, säger Lillmari, min kollega som också är städlärare. Man måste hålla med bägge händerna. Men jag tycker att det är väldigt ergonomiskt. Särskilt för höger arm.

Idag hade jag glömt min musikutrustning hemma. För att få utlopp för min kreativitet drog jag ner skyddsmössan över ögonbrynen. Såg ut som Mary Pickford. Ingen uppmärksammade detta, dock. Annars är folk osedvanligt uppmärksamma och trevliga här. Det är en hårt prövad personalstab detta. Avdelningen blev rikskänd för inte så länge sedan på grund av sabotage som någon illasinnad gjorde på förpackningarna till operationsinstrumenten. Vid upprepade tillfällen dessutom. Nu finns det kameror uppsatta så sabotagen har upphört.

 

Min dotter var hemma hos mig idag eftersom vi inte hann så mycket på digital- och teknikkursen igår. Nu har hon hjälpt mig med att beställa ett slags kort att stoppa i mobilen. När det kortet har kommit och det är på plats kan jag lägga in färska foton i dagsrapporterna. En annan bra grej hon lärde mig är att jag kan köpa trådlösa högtalare och placera i andra änden av lägenheten. Sen kan jag sitta vid datorn och styra musiken ut över alla rummen. Det är ju strålande.

 

Stämningen är helt annorlunda än igår. Vi har suttit en lång stund i soffan och ätit fruktsallad och talat med varandra som vuxna och sansade människor. Hur mysigt som helst. Nu ska jag bara försöka få henne att stanna en liten stund till. Kanske vet hon hur man rättar fel på gamla blogginlägg.

 

En dag som var värd att leva är snart slut. Inte visste jag att man kan  veta på förhand hur dagen ska bli. Det är bara att räkna efter hur många timmar man har sovit. Det har jag svart på vitt på, här, i min egen dag- och nattdagbok.

 

 


Natt 24

Somnade 21.40.
Vaknade 04.30.
Det blir 6 timmar och 50 minuters sömn.
Bästa resultatet på tre dygn.
Gôtt!

Dag 24

Torsdag.
Börjar kunna min städrond på det nya stället nu. Så jag jobbade med hörlurarna på. Bob Dylan - Spirit on the Water... Och Malena Ernman - Röda höst. Mmmmmmmm ...
Dagen blev en bra dag. Men frampå kvällen var det lika kasst som livet före sovreformen. Min dotter som skulle komma och äta kummelfilé var sen. Och hon som skulle ha digital- och teknikterapi för seniorer här. Det är jag som är senioren. Jag behöver en uppdatering i veckan av mina kunskaper i Voddler och iPod och iTunes och fjärrkontroller och länkhantering. När jag väntade på henne krånglade datorn. Det jag skulle hinna hann jag inte. Till slut var jag på riktigt skräphumör.

 

Kände igen det alltför väl. Det går inte att få saker gjorda eller att vara trevlig eller att må bra om man har sovit för lite två dagar i sträck.
God natt!

Update. Sanningen är att jag var på riktigt, riktigt, RIKTIGT rishumör. Det slutade med att jag höjde rösten och gick på tills jag kom på hur tunna väggarna är hos oss. Ifall nån skulle börja knacka. Mitt i alltihop hejdade jag mig och sa: Så arg har jag inte varit på länge. Undrar om jag alltid var arg förut därför att jag aldrig sov?

Min dotter himlade med ögonen och svarade: Det har jag ju sagt hela tiden.

Natt 23

Somnade 23.00 och vaknade 03.00.
Gick upp mitt i natten, sminkade mig, tände ett ljus och satte på den underbara skivan från igår. 
Ingen får tro att jag är sentimentalromantisk för det. Ville bara ha en skön start på dagen.
Men fattar inte att jag bara fick till 5 timmars sömn ...

Dag 23

Onsdag.
Toppendag som vanligt på jobbet.

 

Var på stan och fikade med samma herre som jag var ute med Dag 18. Han vill vara anonym på den här bloggen av någon anledning. Okej då - Anonym Herre och jag var på Pantbanken och jag köpte 61 CD-skivor med klassiska mästare plus lika många böcker som hörde till för 1400 kronor. Då hade jag kollat igenom hela samlingen ifall det fanns repor, prutat 100 kronor och dragit över stängningsdags med 20 minuter. Jag tyckte att vi hade jättekul.

 

Sen var jag hos mina vänner som fikar och ber. Det var verkligen en höjdarseans! Vad vi avhandlade faller förstås under tystnadsplikten. Men en sån kväll kan jag bara inte följa regeln att vara hemma till klockan 21.00. Synd bara att det blev så lite sova förra natten.

 

Något kan jag väl berätta som vi gjorde.
Vi lyssnade på Gabriella Hansson, värdparets dotter, tillika singer-songwriter, som just släppt ep:n "In Search of the Other Sock" på egna labeln ReadmyMind Music. Sången vi hörde var "Lämna hos dig", som finns på samlings-CD:n "Psalmer från Fryshuset". Enastående! Hennes egen skiva, som jag älskar, har just fått sin första (?) recension. "Den här tjejen har potential att bli stor" skriver Dagen.


Tacksam att jag kunde citera Dagens träffsäkra recension! Eftersom alla vet att jag går igång på dansmusik och Målle Lindberg kanske någon inte litar på min smak. Men i det här fallet skulle nog flertalet bli berörda. Tack Gabi!http://www.readmymindmusic.com/sock.htm

Natt 22

Kunde inte sova.
En massa tankar snurrade i skallen. Bara positiva såna, men i alla fall.
Jag satte igång med andningsövningar. Gjorde 80 ordentliga djupandningar samt höll andan så länge det var möjligt efter varje utandning.
Lika klarvaken för det.
Till slut tog jag tre Valerine Forte till ett och ett halvt glas rödvin.
En halvtimme senare föll jag i den ljuvligaste dvala.
Då var klockan bortåt 23.30, tror jag.



Vaknade 04.15 och tittade på väckarklockan.
Ring nån gång då, tänkte jag. Jag vill ju!



Nattens resultat: 4 timmar och 45 minuters sömn.


Tabletterna är naturligtvis bara hälsokostpiller!


Dag 22

Tisdag.
Ingenting går upp mot en dag efter det man sovit sina timmar! Det var som vanligt jättekul att städa. Var på stan efter jobbet och köpte lite pynt att hänga på väggen, en dansklänning, lite böcker och en nysläppt CD med Målle Lindberg. Den spelar jag just nu. Hur läcker som helst! Den mannen är över 80 år. Och vilken röst! Det är en som måste skött sin dygnsrytm ...

 

Måste rapportera ytterligare en framgång som bevis på hur bra det är att vara utsövd. Tyvärr kan jag inte gå in på detaljer. Det handlar nämligen inte bara om mig själv och jag hänger inte ut någon här som inte förtjänar det väldigt mycket. Men annars var det så här:

 

Jag fick problem för några dar sen. Det var av den sorten som gör en arg, ledsen och stressad. Jag hade dessutom haft en dålig natt. Nästa dag skulle jag vara tvungen att lösa problemet. Det såg jag inte fram emot. Jag bestämde mig för att sova på saken. Den natten sov jag riktigt bra. På morgonen kändes det avsevärt bättre. Under dagen fanns problemet kvar, men liksom på distans. När det var dags att göra något åt det var det nästan som om det aldrig uppstått något problem. Allt gick som en dans. Det var nästan snopet. Det här var grejer som hade kunnat knäckt mig för veckor framåt.

 

Hädanefter ska jag inte underskatta sömnens betydelse som problemlösare.

Natt 21

Släckte 21.00.
Tände 04.30 efter en perfekt natt utan en enda sömnstörning!
Det betyder 7 timmar och 30 minuters sömn!
Hurra!!!

Dag 21

Måndag.
Nu har det gått tre veckor på mitt nya liv. Jag tycker att det är läge för en liten utvärdering. Här kommer den:
Ett utvilat liv är bortom all tvekan bättre än ett liv med låg sömnfaktor. Dagen efter en god sömns natt är man fräsch och stark till kropp och själ. Man är full av tålamod, vänlighet, humor, positiv energi, självförtroende, storsinthet, uppfinningsrikedom, kreativitet, glädje, lycka. Kroppen längtar efter att få ta i. Huvudet känns som om det var fyllt med livgivande syre. Man njuter av att vara till. Man får lust att hitta på något för att glädja någon annan.

 

Misslyckas man någon gång med att sova blir inte dagen efter lika lyckad. Men nästan. En enda dålig natt kan inte ensam förstöra en dag. Men om man sedan veckor och månader och åratal tillbaka slarvat och inte gett sig själv den sömn man behövt - ja, då är alla dagar dystra, sega och irriterande.

 

Idag är det en dag efter en mindre lyckad natt. Det tar orimligt lång tid att skriva detta därför att hjärnan är seg. Ibland faller ögonlocken ihop. Jag känner ingen lust att dra igång något större projekt. Ska titta in till en nyopererad kompis en stund och det räcker. Men dagen har ändå varit okej hittills och jag är på gott humör. Tack vare att den dåliga natten bara var ett undantag från mina annars goda rutiner. Det låter ju jättepräktigt detta! Men jag älskar mitt nya liv. Tänker aldrig bli en zombie igen.

 

Men ni andra då? 25 procent av er menar att ni sover för lite. 25 procent! Det borde vara mängder av olyckliga sömnlösa som utgöt sitt hjärta på min blogg. Var är alla? Häng på så kan vi stötta varandra.
Du som faktiskt skrev om din sömn, eller snarare brist på, hur går det? Är det lika illa natt efter natt? Så här skrev du:

 

Alltså, man känner sig så ensam med sina sömnproblem. Det känns som om det bara är jag som ligger där och vrider och vänder mig i sängen. Det hugger i magen och i huvudet kör tankarna runt, runt. Jag vet nu att jag inte kommer att kunna sova i natt, det svider redan nu i bröstet efter alla sjuka själstankar. Det värsta är alla konstiga förvridna tankar som kommer efter dessa hemska vaknätter. 
LJuset i tunneln är ett tomt personalrum där jag kam sova en powernap och på så sätt överleva resten av arbetsdagen och ta emot barnen när jag kommer hem.


Skrämmande!

 

Kollat in Metro idag? Man ska följa sin mat- och sovklocka för att inte bli tjock och trött. Det känner jag direkt att jag inte vill. Eller kanske förresten. Om jag bara får tid att ställa in mig mentalt.

 

"Människor som inte sover tillräckligt äter mer kalorier och har mindre lust att aktivera sig" skriver Metro. Exakt. Man orkar inte träna när man är trött. Vad man däremot orkar är att äta godis för att få energi. Allting har ett samband.
Antingen hänger saker och ting samman så att det rullar på i en negativ cirkel. Eller också - visst är det uppmuntrande!!! - i en god.

Natt 20

Vågar nästan inte erkänna.
Men jag satt uppe till 23.00 igår.
Och vaknade 02.00.
Somnade om så att det blev högst en timmes sömn till.
Alltså blev det bara ungefär 4  timmars sömn.
Men det var så att jag höll på med ett långt mejl på kvällen.
Funderade och formulerade, kunde bara inte lämna det.

Dag 20

Söndag.
Tvättstugan ledig. Tvättade tvätt för flera veckor, läste sömnböcker (Se "Böcker om sömn") och var på tangokurs. Alltihop var kul, till och med att tvätta. Men tangokursen var vansinnigt kul.

 

Jag är totalt såld på tango. Jag har levt ett halvt sekel utan att dansa tango. Hur jag har missat detta ända till nu, och hur jag ska kunna vänta till nästa vecka när det är tango igen. Bara en enda ynkaste timme i veckan! Jag ger vad som helst bara någon vill träna med mig lite extra. Bad tangoinstruktören om en privatlektion och det gick bra. Sen har vi en finne i 70-årsåldern som jag gärna hade frågat om jag vågat. Den finnen är suverän. Fler tangokavaljerer var det inte idag. Men det räcker.

Böcker om sömn

Här skriver jag om böcker jag läst. De handlar om sömn eller det som ligger nära: välbefinnande.

 



Sömnboken, Sara Bergqvist Månsson (Hjalmarson och Högberg)
En jättefräsch liten bok, läckra bilder, stor stil och snygg design. Perfekt som gåbortspresent som alternativ till chokladen och blommorna. Läsvänlig som en veckotidning. Intressant, faktiskt riktigt spännande om vårt behov av sömn, om drömmar, snarkningar, "powernaps", hur man får barn att sova, nattarbete. Med mera.

 

En bok om hur bra det är att sova. Ett kapitel handlar om Anna som sover minst åtta timmar, gärna tio. I en äkta Hästen inköpt för 40.000. Hon älskar att sova. Det är den bästa medicinen för kropp och själ, säger Anna. Hon löser problem i sömnen. Hon njuter av att sova. Men det anses inte fint att sova så mycket, konstaterar hon.

 

Jag söker i första hand motivation för mitt sovande. Jag vill uppmuntra mig själv att fortsätta det hätr projektet. Så jag noterar, fascinerad, att den som inte sover särskilt mycket kan få värre problem än jag trodde. Risken för sjukdomar ökar dramatiskt. Vad sägs om följande:

 

fetma
depressioner
hjärtinfarkt
hudinfektioner
åldersdiabetes
demens
lunginflammation
försenad läkprocess
försämrat blodvärde
försämrad ämnesomsättning
nedsatt immunförsvar
cancer
snabbare åldrande
tidigare död

 

Cancer får man därför att dåligt sovande gör att kroppen åldras i förtid och med en hög biologisk ålder är det större risk för tumörer. Lägg till försämrat immunförsvar så blir sambanden tydliga. Fetma och diabetes kommer av ett ökat sötsug. Logiskt. Jag minns hur mycket choklad jag vräkte i mig varenda trött dag för att få energi.

 

Det uppstår minnes- och koncentrationssvårigheter.
Problem blir svårare att lösa.
Man blir utbränd.
Man blir en trafikfara.
Man grälar mer.

 

Det kan man kalla skrämselpropaganda. Om man ännu inte är mogen att göra något åt sin situation! Men mig peppar det. Tänk vad elände jag slipper nu. Eller åtminstone reducerar riskerna.

 

Och, får jag veta, 25% upplever att de sover för lite. Men de anser inte att de har tid att sova mer. Tragiskt!

 

 

 

Sova gott - en sömnguide från A till ZZZZZ, Gottfried Gemzell och Jenny Herrström (Forum)
Också en fräsch och snygg gebortsbok man blir sugen på bara man ser den. Men här är det lite mer innehåll än Sömnboken. Om den förra tog en halv kväll att läsa så kan man avsätta en helkväll för den här. Det är den värd. Tar upp ungefär samma saker som Sömnboken plus lite till. Mer heltäckande och djupgående. Här förklaras till exempel REM-sömnen så att man får precis de fakta man behöver. Inte för krångligt och tungt, men tillräckligt för att man ska känna sig påläst. Detsamma om sambanden ljus - hormoner - allmäntillstånd.
Man får receptet på en läcker 3-rättsmåltid som är lämplig att äta till natten.
Och tänkvärda ord som:
"Den som tror att effektivitet hör ihop med lång vakenhet får skylla sig själv."

 

 

 

Lilla Sömnboken, Atle Dyregrav (Studentlitteratur)
En lättläst bok med olika tips att välja mellan beroende på vad man har för sömnproblem och vad man känner för att testa. Andningsövningar till exempel.  Pröva att andas in djupt genom näsan, håll andan, andas ut genom munnen. Upprepa 4-5 gånger. Andas sedan som vanligt. Känn hur kroppen slappnar av. Föreställ dig hur du går nerför en trappa som leder ner till ett hav med en sandstrand. Sakta räknar du ner stegen: 20, 19, 18 ... Efter sista trappsteget kliver du ut i den varma sanden och väljer själv en plats dit du går för att vila. Man kan också andas ut så långt det är möjligt vid var fjärde utandning och hålla andan där så länge man kan. Efter fem till åtta gånger känner man ett behov av att andas normalt, skriver författaren. Ja, det kan jag tänka mig att man gör! Vid det laget är man avslappnad och sömnig. Men metoden är obehaglig. Det kanske räcker med vanlig yoga-andning, funderar jag. Prövade det häromkvällen och det fungerade nästan.

 

 

 

Hur viktigt är det att vara lycklig? Bengt Brülde (Bonnier Existens)
Hur ska livet egentligen levas?
Den frågan har jag ställt mig i årtionden. Har man till exempel rätt att satsa på den personliga lyckan - because you´re worth it? Borde man inte ge av alla sina resurser till dem som kanske inte har någonting? Det ena leder lätt till själens tomhet och det andra till självutplåning. Hur blir man då äkta och långsiktigt lycklig? Är det alls möjligt?
Ja, det är möjligt.
Det finns sätt att nå dit.
Hemligheten är att söka det meningsfulla livet.

 

Det går att hitta balansen mellan den egna lyckan och ett osjälviskt utgivande liv. Författaren skriver ingenting på näsan, men tanken är tydlig: Det ena ger det andra. Ett meningsfullt liv, där ansvaret för andra är viktigt, blir ett lyckligt liv. Endast de som arbetar på en bättre värld kan ha ett helt meningsfullt liv. Men att ha sin privata lycka som livsmål är varken lyckligt eller meningsfullt. Lyckan är en biprodukt av ett sant meningsfullt liv.

 

Detta är författarens huvudstråk. Den som vill ha en mer detaljerad karta över vägen till lycka: läs boken! Detta är definitivt inte en handbok i 10 tips på hur du mår bättre. Innehållet bygger på seriös forskning och läsaren utmanas till att dra egna slutsatser. Finn din egen väg!
Själv tänker jag osökt på det enkla budskapet jag präntade in i mina barn:
Det är tråkigt att vara dum!
Det är roligt att vara snäll!

 

 

 

Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? Nisse Simonson (Brombergs Bokförlag/Bonniers Audio)
Jag trodde att jag hittat ännu en hurtfrisk måbra-bok. Men eftersom det var ganska utplockat på bibliotekets hylla för ljudböcker, lyssnade jag motvilligt. En (pensionerad?) kirurg lär oss hur vi kan må bättre. Han talar själv in sin egen bok och, jo, jag tyckte att den var småseg till en början.

 

Men efter några minuter kommer den gamle läkaren igång. Och han blir då riktigt, riktigt bra.

 

Jag repeterade hela boken direkt efter första genomlyssningen. Det var den värd. Lättläst (lättlyssnad) och full av intressanta fakta som presentaras med flyt och engagemang. Direkt underhållande. Den inspiration och uppmuntran jag fick av Nisse Simonson kan jämföras med en natts perfekt sömn. Det är enkelt att leva så att man mår bra! Det är roligt att leva! Den här effekten kom INTE av något klämkäckt, trendigt, amerikaniserat och ytligt budskap. Här vinner faktiskt det enkla och lättillgängliga och beprövade framför både det lättköpta och det komplicerade.

 

Simonson tar egentligen inte upp något nytt. Men jag fick aha-upplevelser som om jag hörde merparten för första gången. Jag fick en känsla av att de förändringar just jag behöver är fullt genomförbara. Och att jag vill!!!

 

Här lite exempel ur boken:

 

Hjärnan är en muskel. Genom vårt sätt att tänka kan vi lära oss att må bättre och till och med ändra hjärnans anatomiska struktur (!).

 

Deprimerade människor tar allt negativt personligt och har ingen tro på att det kan förändras. Människor som inte så lätt blir deprimerade är optimistiska, tacksamma och förlåtande.

 

Psykoanalysen (enligt Freud) var knappt så effektiv som placebo.

 

Citat:

 

"Vi kan manipulera allehanda system i kroppen för att vi ska slippa äta vettigt, sova gott och ta en promenad. Vi kan till kostnaden av hemska biverkningar manipulera de behov som finns i våra DNA."

 

"Ät vettigt, rör på dig och ha roligt med dina vänner! Somliga läkare menar att 90% av de sjukdomar vi drabbas av skulle försvinna om vi levde efter dessa enkla råd."

 

"Det finns så många rapporter om att vi kan häva de vanligaste stressrelaterade depressionerna med motion, att jag anser att det är fel, att inte tvinga de som är sjukskrivna på grund av detta, att ta en snabb promenad varje dag."

 

"Vi måste fundera om det finns en dimension, den andliga, som vi hedningar inte kan eller vill begripa. Men nog tycker jag mig ha sett mirakler under de här åren. Jag har flera gånger sett att de som har en bibel vid sin sida dör lugnare. (  ) På något sätt har jag en känsla av att de som har känt att deras liv haft en mening tar döden på ett bättre sätt."

 

Och vilka förändringar är aktuella i mitt eget liv, då? Jo, jag tänkte börja gå med fötterna till jobbet när det inte går att cykla. Bussen ger ju ingen motion! Jag tänker fortsätta satsa på Omega 3 och på att inte älta människors elakheter och småsinthet. Och sova, naturligtvis. Självklart lyfter Simonson fram betydelsen av sömnen. Sömn, arbete plus fritid = 3 gånger 8 timmar av dygnet varav sömnen kanske är viktigast. Menar Simonson.

 

 

 

 

Självkänsla nu! Mia Törnblom (earbooks)
De flesta känner säkert till Mia Törnblom, coach i personlig utveckling. Även jag hade en uppfattning och den var: Det är väl lätt för henne att stå där och smajla om självkänsla. Nu har jag lyssnat och gett henne en ärlig chans och jag säger:
Tack Mia!
Du är en klok och ödmjuk tjej. Du talar därför att du har något att säga och den som vill ha hjälp att hantera sig själv och livet på den här planeten kan absolut ha nytta av din bok. Jag kände självkänslan värma mitt osäkra jag bara av att höra din röst förklara och berätta. Och jag har satt upp ett hemligt mål efter dina tips.
Tack särskilt mycket för att du blottade din egen sårbarhet. Tack för att du talade så insiktsfullt om förlåtelse och tacksamhet. Och tack för att du tog upp vårt behov av andlighet: "Det är också min övertygelse att jag aldrig hade slutat knarka om jag inte valt att tro på en kraft som är starkare än jag själv. ( ) Idag tror jag på mig själv och vet inom mig att det finns en andlig kraft som hjälper mig om jag ber om den." Tack!

 

 

 

Du äger! Mia Törnblom
Lyssnade på ännu en bok av Mia som egentligen är för tonåringar.
Den har annars ungefär samma innehåll som Självkänsla nu!
Se Dag 10.

Jag gillar Mias sätt att förvänta sig hyfs och hänsyn av läsaren.
Ber man inte om ursäkt OCH ställer tillrätta det man är skyldig, kan man aldrig få en bra självkänsla.
Hon vet vad hon talar om.
Länge levde hon ordentligt barskrapad efter att ha betalat tillbaka pengar hon snott från andra.

 

Och så har hon lärt sig att förlåta.
Även sig själv.
Hon citerar ordboken:
"Förlåtelse = mångfacetterat begrepp som i vardagslivet bl a innebär återupprättelse av gemenskap efter en moralisk konflikt mellan två individer."
Ja, kanske.
Fast ibland kanske det inte går att återupprätta gemenskapen som den var från början.

 

Att lägga skuld- och skamkänslor på sig själv är ingenting Mia rekommenderar.
Det leder bara till sämre självkänsla vilket leder till att man gör fler dumma saker och känner ännu mer skam och skuld.
Jo, om man aldrig slutar att skämmas, skulle jag vilja inflika.
Men om man inte skäms och känner sig skyldig någonsin ever, kommer man nog inte att förändra sig heller.

 

Önskar att alla tonåringar fick läsa den här boken i skolan.
Ska ge den till Josef, min sista tonåring.

 

 

 

Pastorns Ord, Gunnar Bergling (Boklövet AB)
Pastorns Ord är en serie predikningar som en telefonförsäljare övertalade mig att testa. Okej, en skiva då, tänkte jag. Det var ett år sen. En gång i månaden kommer två CD-skivor genom brevlådan och jag har inga planer på att säga upp prenumerationen. Gunnar Bergling är min absoluta favoritcoach och den predikant jag skulle välja om det bara fanns ett val. Och jag är faktiskt ganska kräsen. Här skulle jag komma med en motivering om varför just han. Men nej, det tänker jag inte. Jag är alldeles för entusiastisk för att kunna göra det. Jag säger bara: lyssna själv. Antingen gillar du det här eller så gillar du det inte.
Förkortat utdrag från mars 2010:
Jag besökte en man som satt i fängelset. Han hade mördat sin fästmö med kniv. Vi satt där mittemot varandra med en kall perstorpsplatta emellan oss och ett lysrör ovanför. Alla såg lika mycket ut som bovar i det skenet. Jag berättade vad Jesus gjort för honom. Jag hade aldrig förr i hela mitt liv hört evangeliet så tydligt. Alltså, evangeliet var så bra att jag nästan var rädd för att säga det. Vi var båda skakade. Jag hade inte en aning om att jag hade ett så oerhört radikalt budskap. Vi bad. Mannen föll på knä. Vi grät i kapp. Nu är allting nytt, sa jag. Det var ingen tvekan om vad han hade gjort. Han hade närt en svartsjuka, planerat mordet och sökt upp sin fästmö medt en kniv i väskan. Men det som hände under fängelsebesöket fick mig att inse vilka olika personer det kommer att finnas i himlen.

Natt 19

Somnade 22.15.
Vaknade 03.30.
Gick ut och gick i minst en timme.
Har tydligen varit skottlossning i grannskapet men jag gick åt andra hållet.
Sov en svårbestämd tid mellan 06.00 och 09.00.
Resultat: Jag gissar 7 timmar och 45 minuter.
Rörig natt. Mycket sova och en härlig promenad. Men något ostrukturerat.

Dag 19

Lördag.
Gick alltså upp strax efter klockan sju fast jag var ute igår. Har varit hemma och fixat en del av allt som man måste fixa, men jag måste säga att det känns lite småsegt såhär efter middag. Fattar inte varför jag ska vakna efter bara fem timmars nattsömn. Försökte ta en "powernap" men exakt i insomningsögonblicket började grannen borra i väggen. Vet inte om jag skulle orka ut och dansa ikväll även om någon bad mig.

 

Fick en liten kick i alla fall när jag öppnade mejlboxen. Min yngsta dotter har fått ett jobb från och med måndag. Grattis Påddie!!! Och min äldsta mejlar från Tyskland och undrar om det är okej att hon jobbar halva julafton. Då tänker hon fira jul med mig. Kul. Kanske kommer det fler ...

 

Update: Piggnade till och var ute och gick med en kompis. Fortsatte att fixa. Hade lugnt kunnat varit uppe en kväll till. Men ingen har ju ringt och frågat! Om jag har ringt själv? Kanske inte. Är jag löjlig då? Jaså, jaha! Nu har jag i alla fall sett Dansbandskampen även om det var lite ensamt. Och fått gjort några saker. Bra. Tänker glädja mig åt att det blir sova som gäller ikväll. Jättebra!

 

Slår vad om att Andreas i Donnez är son till min kompis som jag såg sista gången 1977. Om Donnez spelar när jag är ute ska jag fråga.

Natt 18

Somnade 01.30.
Vaknade 07.00.
Hade gärna sovit en stund till.
Det är ju ändå lördag och ledig dag.
Men, okej, 5 timmar och 30 minuter är alltid något.
Jag gick upp och kollade tvättstugan.
Upptaget!

Dag 18

Det ser ut som om det blir dans ikväll trots allt. Tur att man har sovit sina timmar. Gått upp halv fem hela veckan och sen ut och härja redan på fredag - det känns bra. Idag är det alltså fredag. Klockan är snart 17.30 och jag är hur klarvaken som helst. Måste säga att det är fantastiskt att ha energi över efter en strävsam vecka. Frågan är nu inte vad jag orkar göra före dansen utan vad jag hinner.

 

Jag tror jag börjar med att kolla lite på böcker jag lånat på sjukhusbiblioteket. Jag är deras bästa stamkund, lånar mängder med musik- och ljudböcker som jag lyssnar till samtidigt som jag städar. Nu har jag lagt beslag på alla böcker om sömn. Det var för all del inte så många. Närmare bestämt tre. Kolla under "Böcker om sömn"

 

Update: Ingen tvättstuga ikväll, hurra! Var på pub först och sen ett dansställe som nyss öppnat i ny regi. Förut gick man inte gärna dit som singel men nu hade jag faktiskt ordnat en nykter och dansant herre som jag fick ha för mig själv. Inte mycket folk på dansgolvet som var rätt strävt och trögt, om man får vara kritisk. Det får de göra något åt om de ska dra de riktigt dansbitna. Men de hade i alla fall hyrt ett höjdarband som Bhonus. Och bland publiken kunde man se Peter Lundblad.

 

Alla sömnstuderande bloggläsare! Noterade ni vad jag gjort? Jobbat heltid från klockan sex hela veckan och varit ute fredag kväll ovanpå det. Inte tagit någon siesta däremellan. Inte känt mig trött. Skulle lätt kunnat hållit igång ett par timmar till. Detta är det ultimata beviset. Sova lönar sig!!!

Natt 17

Sov mellan 21.15 och 04.30.
Och verkligen sov! Ljuvligt!!!
Det blir 7 timmar och 15 minuters effektiv sömn.

Dag 17

Nu har jag snart jobbat heltid i två veckor. Och en vecka på den nya avdelningen. En sak kan jag lugnt konstatera. Om jag inte hade mitt nya sovschema skulle jag varit trött, stressad och något uppgiven. För dagarna är längre och det är mycket mer jobb på det nya stället. Och en massa energi har gått till att orientera och memorera. Jag är oändligt tacksam till Eva, min kollega som fortfarande orkar svara på samma frågor nitton gånger. Idag erbjöd hon mig att få byta område till något mer lättöverskådligt. "För du är nog sämre på lokalsinne än jag förstått", sa Eva diplomatiskt. Men det vore ju att ge upp allt jag kämpat med sen i måndags. Nu kan jag snart ta ner klistermärkena och klara mig utan snitslad bana mellan hissen och städskrubben.

 

Förresten är det kul att jobba. Eva och jag och ett par till städar ihop efter middagen. Ingen som hör oss kan tro att vi är nyktra medelålders kvinnor på en arbetsplats. Jag kan bara inte citera vad vi vräker ur oss. Men själva tycker vi att vi är så roliga så att vi knappt får något gjort.

 

Tänk att det kan vara så kul fast man har näsan i papperskorgar och toalettstolar hela dagarna. Om jag inte sov så bra skulle det inte vara lika kul. Jag minns hur jag brukade gå och sura förut när jag var trött.
Och hur jag alltid somnade på soffan när jag kom hem. Tiden är kortare nu eftersom jag jobbar längre och lägger mig tidigare. Men jag är mer effektiv den tiden jag är vaken.

 

Idag hade jag tänkt ta en fika på stan med en herre jag känner. Men han har inte hört av sig och klockan är 19.30. Jag tänker inte heller höra av mig utan räknar med att det har hänt något allvarligt. Han måste vara död eller medvetslös, annars hade han väl ringt enligt normal logik.

 

Här gör jag en paus i skrivandet. Det ringer faktiskt. Han säger att han ska ringa imorgon. Så bra.

 

Egentligen skulle jag åka till Gislaved i morgon och dansa till Lasse-Stefanz. Men det blev inställt. Så jag hade planerat in en annan dans med Bhonus orkester med en väninna. Samtidigt som telefonen ringde messade hon att hon blivit sjuk. Och det hör till saken att från början hade jag anmält mig till ett restaurangbesök med några kolleger. Men nu har de redan beställt bord. Ja, i värsta fall får jag väl se om det finns en tvätt-tid.

 

Allting löser sig när man är utvilad för då är man positiv och ser lättare en lösning ;-)

Natt 16

Somnade 21.30
Vaknade 04.30
Lite kanske jag låg sömnlös. Låt oss säga 30 minuter.
Total sömn ca 6 timmar och 30 minuter.

Dag 16

Utvilad städade jag på det nya städområdet den tredje dagen. Rutinerna borde satt sig något. Men nja. Snurrade hit och dit och rörde till det. En gång när det var lögn att hitta dit jag skulle fick jag ett vansinnesutbrott. Jag brukar inte svära, men nu kom det en våldsam salva som jag avslutade med ett hotfullt: "Jag vill ha en snitslad bana!!!" Och då fick jag det. Personalen satte upp klistermärken så att jag ska hitta i fortsättningen. Det var bara det att jag hittade inte i alla fall när jag skulle gå tillbaka. Sträckan det gäller är ungefär tio meter.

 

Vågar inte tänka på hur det hade gått om natten varit sömnlös.

 

Saknar mina patienter från förra avdelningen. Här är de ordentligt nedsövda. Nyopererade vänder de sig i sömnen i sina sängar. Tio stycken, minst, ligger sida vid sida i samma sal. Jag smyger omkring där med golvmoppen strax före gryningen utan att tända. Känner mig som en statist på rymdskeppet i Avatar. Snart blir det väckning och landning till högtalarnas: "Om någon är sjuk, använd påsarna".

 

Hm. Nu har jag överskridit läggdagstiden med tio minuter.

Natt 15

Somnade 21.10.
Vaknade 04.30.
Obetydliga störningar.
Sov 7 timmar och 20 minuter.

Dag 15

Var alltså vaken sen 02.00.
Under tiden föll snön och det var ganska djupt när jag åkte till jobbet strax före 06.00.

 

Dagen som följde var som att sega sig fram i något ännu djupare.
Jag håller alltså på att orientera mig i nya lokaler på jobbet och gör mitt bästa för att memorera vad folk säger åt mig. Det hade varit perfekt med det där närminnet och lokalsinnet som jag nämnde om i Natt 14. Efter den här natten var det som bortblåst. Hoppas på att få tillbaka lite nu när jag börjat sova vettigare. I värsta fall har det blivit en kronisk defekt till följd av åratals sömnbrist.

 

Som väl var hade jag Eva, en tålmodig kollega långt utöver det vanliga. Hon fick ideligen avbryta sitt arbete för min skull. Upprepa samma saker jag frågat nitton gånger. Leda mig till rätt hiss stup i kvarten. Det finns tre hissar. Tack Eva!!! Utan dig hade jag varit vilse i pannkakan.

 

Idag är det den dag i veckan som min yngsta dotter brukar äta middag hos mig samt hjälpa mig med datorn och sånt som ungdomar har i sig sen födseln. Det är ingen idé idag, ringde jag och sa. För jag vet inte vad jag heter.

Natt 14

Somnade 21.30.
Vaknade 02.00. Somnade inte om.
Sov alltså 4 timmar och 30 minuter.
Om man tränar dagen före sover man bättre har forskarna kommit på.
Se http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8090348.ab
Men jag tränade faktiskt rätt hårt igår.
Orättvist!

 

Mitt problem var ju inte att jag låg sömnlös på nätterna.
Det var ju det att jag inte kunde gå och lägga mig.
Nu kan jag gå och lägga mig men ligger sömnlös.
"Det finns inga vetenskapliga belägg för att människor behöver sova åtta timmar, sju är bra. Det är mycket tydligare att motion har stora fördelar", påstår en sömnexpert i artikeln. Se länk.
Jaha.
Men alla vet ju hur viktigt det är med återhämtning när man tränar.

 

Fyra och en halv timme är i alla fall för lite.

 

Sover man länge blir man mer kreativ.
Se http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8097577.ab

 

Sover man för lite krymper hjärnan. Och lokalsinnet och närminnet försämras.
Se http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article8092832.ab
Otäckt! Exakt de åkommor jag lider av.

Dag 14

Snart är klockan 21.00 och här sitter jag och bloggar. Borde ligga i sängen nu. Men det är ju måndag och jag har varit på gym. Intensiv tricepstrimning - allt gäddhäng ska bort! Trekvart i bubbelpoolen och sen en timmes yoga. Härligt! Nu är jag hemma och "Dansbandsbrudar" är precis slut på TV.

 

För övrigt har jag börjat på ett nytt städområde på sjukhuset idag. Och en ny arbetsgrupp. Jag har inget lokalsinne, inget närminne och stora svårigheter att uppfatta instruktioner. Så städerskorna i den nya gruppen har satts på hårda prov. Men jag tänker komma så fräsch och utvilad jag bara kan. Så kanske jag kan få några av hjärncellerna att fungera.

 

Hoppas alla sett de intressanta kommentarerna som kom in igår. Är det fler som inte kan sova? Berätta! Eller nån som har tips eller synpunkter?

Natt 13

Somnade 21.00.
Duntäcke och spikmatta.
Men öppet fönster kan jag glömma.
Det är ju fullt med kråkor precis utanför. Rena terrorn.
Vaknade 03.30.
Somnade inte om.
Vad är detta? Tror kroppen att det fortfarande är sommartid?
Resultat: 6 timmar och 30 minuter.
Nåja. Bättre än ingenting.

Dag 13

Söndag.
Dagen har varit underbar.
Solen lyste från en blå himmel och marken var täckt med ett tunt lager rimfrost. Jag var ute och gick med en väninna och det var makalöst vackert. Det var liksom varmt och kyligt på en gång.

 

Idag skulle det varit tangokurs men det är inställt. Jag fixat en del som jag är nöjd med och pratat i telefon i ett djupt och angeläget samtal. Klockan 20.00 ska jag ha ett sånt samtal till. Nu ska jag packa allt för yogan och allt annat man behöver för morgondagen. Jag vill ju inte överskrida gå-och-lägga-sig-tiden om samtalet skulle dra ut på tiden. Det ska bli spikmatta och duntäcke och kanske öppet fönster till natten. Gôtt!

 

Här kan ni läsa en kortfattad intressant artikel om Maria 48 som hade svårt att somna. Man får också information om en klubb på internet som lär ut hur man sover genom KBT (kognitiv beteendeterapi). Bara att klicka:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/somnklubb/article7797415.ab

Någon frågade vad jag använde för sömnmedel. Använde och använde. Jag tar dem bara sporadiskt. Valerina Forte. Vid lindrig oro och sömnrubbningar. Men orolig är jag inte.

Natt 12

Var så uppvarvad efter dansen igår så jag tror att jag inte somnade förrän 04.00.
Vaknade omkring 8.30. Solen strålade in genom rutan.
Resultat: endast 4 timmar och 30 minuters sömn.
Men det var det värt.

Dag 12

Lördag.
Vaknade alltså 06.00. Jag försökte somna om men det var kört. Gick upp och tog en ensam promenad på två timmar. Härligt att se stan sakta vakna till liv under tiden det ljusnar. Passerade flera platser som haft betydelse för mig i mitt liv. Ett ställe har jag minnen från sen tidigt sjuttiotal. Verkligen inga mysiga minnen i det fallet. Men när jag gick där var det ointressant. Kände bara en enda stor lugn lycka. Ja, exakt! En enda stor lugn lycka.

 

Blir man sådär lycklig bara av att sova? Nej, inte ens jag vill påstå det. Jag gör gärna reklam för ett sovstarkt liv nu när jag har testat och vet hur bra det är. Men människan är en helhet, som bekant. Sömnen var den pusselbit jag var i akut behov av. Den biten som hälsoprofeterna kanske talar minst om, och som man ofta är missnöjd med men sällan prioriterar. Det var när jag läste nånstans att sömnen är viktigare än både näring och motion som jag insåg sanningen. Jag åt blåbär och avocado och makrill och lax och fibrer och cyklade och gick på yoga och tango och bugg. Men jag sov inte.

 

Nu motionerar jag, äter näringsriktigt och sover mina timmar hyfsat bra. Underbart. Men jag skulle aldrig vara nöjd med bara det. Livet är större än så. Eller hur!

Spinner vidare på detta vid tillfälle. Klockan går och det är lördagskväll. Dans i parken till Bhonus orkester om ett par timmar! Måste fixa ett och annat.

 

Update: Har ätit nattmacka och tvättat bort sminket efter en sagolikt lyckad kväll. Först var det småsegt. Dans efter dans och ingen riktigt bra. Jag tänkte att man får försöka vara positiv ändå. Men så plötsligt. Om det var för att jag bytte skor eller för att Bhonus började spela Beach Boys-låtar och plockade fram en sax eller för att alla dansanta herrar äntligen anlänt - det får jag aldrig veta. Men det slog om till värsta flytet. Kan inte minnas när en orkester spelade så bra sist eller när jag dansade så bra eller när alla plötsligt kunde föra så suveränt och var så trevliga och gav så många komplimanger. Tack Bhonus! Love u! Exakt en sån kväll jag nästan gett upp hoppet att få uppleva igen. Jag är lycklig! Jag är lycklig!

 

Kerstin och Anki och jag fick springa till bussen efter sista dansen. Som tonåringar sprang vi mitt i vägen rakt mot körriktningen viftande och hojtande för att genskjuta bussen. Nästa skulle gå om en timme. Vad gör man inte för en extra sovtimme?

 

Jag behöver väl inte säga att jag INTE somnade på hemvägen?

Natt 11

Min dotter som vanligtvis går på en dansutbildning i Tyskland och bland annat lär sig yoga, tränade mig på några besvärliga yogapositioner. Därför blev det lite sent. Dumt.

 

Släckte och somnade 22.30.(Somnar alltid när jag släcker.)
Vaknade 06.00.
Summa 7 timmar och 30 minuters sömn.

Dag 11

Fredag.
Har haft en strålande dag efter en nästan perfekt natts sömn. Behöver egentligen inte fortsätta blogga. Det borde väl räcka med rapporterna hittills för att se sambandet mellan sömn och välbefinnande. Varje natt med lite sömn följs av en dålig dag. Varje natt med mycket sömn följs av en en bra dag. En halvtaskig sömn kan möjligen följas av en bra dag men bara om man har sovit hyfsat nätterna innan.

 

Nu kan man invända att detta har vetenskapen kommit fram till utan hjälp av min sömnblogg. Men vetenskapen har aldrig lyckats överbevisa mig om vilken sanslöst oerhörd outstanding skillnad i livskvalitet några timmars sömn gör. Så lycklig som jag har känt mig nu trodde jag inte att man kunde bli. Inte en vanlig måndag på jakt efter dammråttor i en sjukhuskorridor. Omvänt är en dag efter en sömnlös natt ett rent lidande. Såna dagar fyllda med frustrationens lidande hade jag ständigt förut. Jag var en zombie som inte gjorde någon glad.

 

Jag var medveten om att jag var trött. Men jag hade glömt hur underbart det var att inte vara trött. Man är närvarande när man inte är trött. Man ser plötsligt andra människor. Man njuter av vad som helst, av att gå genom en korridor, av ett roligt skämt. Det är inte så förtvivlat jobbigt med allt småtjafs som hakar upp sig. Man orkar göra saker. Man får en massa bra idéer.

 

Nu när jag är motiverad har jag lättare att lägga mig tidigt. För mitt problem var ju att jag inte klarade att lägga mig i rimlig tid. Jag har alltid somnat så fort jag lagt huvudet på kudden. Och jag har alltid sovit tills klockan ringt. Men jag är kvällsmänniska och hade förut inte lust att sova den tid på dygnet när jag var som fräschast. Så dumt. Nu är jag fräsch hela dagen istället.

 

Tyvärr har jag sen drygt något år fått svårare att sova non-stop. Jag vaknar och kan inte alltid somna om. Kanske är det delvis åldern. Ungefär lika länge har jag bott i en trappuppgång som varit ganska stökig. Flera våldsamma bråk och en del brötande bakom tunna väggar har rubbat mina sömnvanor. Man kan inte ens duscha utan att väcka grannarna. Nu har det till all lycka blivit bättre med bägge problemen. Nu är min sömn mitt eget ansvar.

 

Värre och orättvist är det för dem som har andra problem. De som lägger sig i tid men förblir vakna. En del kan inte sova därför att de har ont. En del har en oro i själen. Jag tänkte att vanligt folk kunde ventilera sina sömnsituationer här. Men jag vet inte hur jag ska få fart på det hela. Var är ni alla? Hur når jag er???

 

Någon som heter Nane har i alla fall hittat hit och ställt en fråga (Dag 10): "Har du talat med din skapare om problemet?"
Jag svarar direkt i texten här. (För jag vet inte hur man egentligen ska svara på kommentarer, får kolla upp det.)
Svar: Ja, Nane, självklart! Det har jag gjort. Låt mig få återkomma i ämnet.

Natt 10

Laddade ordentligt inför natten för att kompensera gårnattens fiasko.
La mig på spikmatta, den med de skarpaste spikarna i serien.
Tog ett sömnpiller, köpt på hälsokost.
Sköljde ner pillret med lite rödvin som blivit över efter lammgrytan.
Släckte 21.00.
Vaknade 03.15 IGEN!
Tror att jag somnade om.
Resultat: ca 7 timmars sömn.

Dag 10

I morgon blir det en vecka som jag har jobbat heltid. För första gången på tio år. I kombination med en dålig sovnatt blir man faktiskt lite ... ja, just det: trött! Så fort jag kom hem blev jag sur på mina båda döttrar som är hos mig idag och lagar lamm i lergryta till oss. Det var bara att be om ursäkt och hoppas att jag ska klara kvällen bättre. Men trötthet frestar på tålamodet väldigt effektivt.

 

Usch! Jag känner att jag inte lever. Allt jag gör nu gör jag med största möda och oerhört långsamt. Hjärnan fungerar inte. Minsta motgång, som att spilla mjölk på golvet eller att den här texten skulle hoppa bort, skulle kännas  svårhanterligt. Det är så jag har haft det i åratal. Märkligt. Mitt normala tillstånd har varit en seg olidlig trötthet som hindrat mig från att njuta av livet och från att planera och få gjort saker och ting. Och från att vara trevlig! Det här är inte ett liv.

Natt 9

Släckte 23.00.
Vaknade 03.15.
Kunde inte somna om.
4 timmar och 15 minuters sömn >:-(  >:-(  >:-(
Vad ÄR detta!!!

Dag 9

En ny toppendag på jobbet. Jag stortrivs med "mina" patienter. Stones-mannen bjöd in mig på en Pink Flloyd-konsert på sitt rum. En före detta fiskarhustru talade om allt som var värt att veta om fisk. Hon gav mig receptet på en måltid "som alla män älskar" och jag antecknade givetvis alla detaljer. "Kan du inte stanna en stund till", tyckte en tredje. Nu när jag är utsövd på dagarna, de flesta dagar alltså, har jag upptäckt vilka trevliga patienter det finns. Och vilket roligt jobb jag har. Just när det känns som bäst och min tacksamhet över mitt nya liv är som störst, meddelar chefen att jag ska förflyttas. På måndag ska jag börja städa på en annan avdelning. Känner redan värsta saknaden.

 

Snurrade runt på stan och fyndade underbara ljuslyktor från Iittala i fyra olika färger. Blir varm inom mig bara jag tittar på dem.

 

Och nu är klockan över nio, jag vet, jag vet ... Oops! Över tio!!! Ja, men det beror på att jag varit på veckans höjdpunkt med fyra underbara vänner. Vi ses varje onsdag och fikar och läser bibeln och ber. Och det kan jag inte offra ens för den här sömnundersökningens skull. Men nu är seansen slut. Godnatt!

Natt 8

Släckte 21.00.
Vaknade 04.30.
Sov 7 timmar och 30 minuter.
Underbart!

Dag 8

Det gick bra att jobba efter den dåliga sömnen. Jag hade energi kvar efter igår. Hemma väntade en färdig festmiddag som mina barn fixat åt oss och mormor. Men när vi tittade på de gamla videofilmerna från när barnen var små, som mormor älskar, kände jag mig som bly. Och jag var inte bara seg utan också lättirriterad. "Nu pratar JAG!" fräste jag om någon råkade avbryta.

 

Jag har märkbart svårt att koncentrera mig på rapporten som ni läser nu. Nej, det här var en engångsföreteelse. Om 5 minuter är klockan nio och då är det jag som säger godnatt. Härligt.

Natt 7

När jag äntligen kom hem igår kväll kunde jag inte låta bli att fixa ett och annat.
Och så blev klockan plötsligt alldeles för mycket.
Somnade 22.45.
01.18 var jag vaken och jag har inget minne av att jag somnade om.
I så fall har jag sovit i 2 timmar och 33 minuter ???????
Men så lite kan det väl inte vara?
Det sägs ju att man vaknar och somnar om och håller på så utan koll och att den sammanlagda sovtiden är större än man tror. Hoppas det stämmer.

 

Men att lägga sig 22.45 är bara oacceptabelt! Jag säger fy, fy, fy åt mig själv.

Dag 7

Måndag.
Idag har det varit en underbar dag!
Måndag morgon och allt, jag säger allt, var toppen!
Cyklade till jobbet, glad som en lärka.
Satte igång med att moppa golv på avdelningen på sjukhuset där jag städar. Det är mitt jobb. Torka golv, skura toaletter, tömma papperskorgar. Samma, samma - alla dagar. Kan man ha det bättre?! Nej, jag tycker att det är jättekul! I alla fall en sån här dag, den första måndagen i november, den första arbetsdagen sen det slog om till vintertid och den första dagen som jag jobbar heltid på tio år. Från sju timmar om dan till åtta. Härligt!

 

Fick fyra entrétoalettar att skura på min extra timme. Men först gick jag runt på sjuksalarna med moppen och hörde hur patienterna haft det under helgen. Det är sånt som gör det här jobbet kul. En av herrarna mår mycket bättre nu tack vare mig. Enligt vad han själv säger. Han blev så glad att se mig så han överlämnade en gåva. Och inte vad som helst. En DVD med Rolling Stones. Den skulle jag ge mina barn eftersom de har samma musiksmak som givaren. "Jag får inte ta emot mutor!", försökte jag men han ville inte höra på sånt trams. Barnen kommer att bli jätteglada.

 

 

Jag var så ovanligt klar i hjärnan att jag kom på tre saker som underlättade mitt arbete, åtgärdade detta omgående samt en sak som jag inte orkat ta tag i förut.

 

Några misstänksamma kolleger frågade om jag blivit kär på grund av mitt strålande humör. När jag sa att jag lägger mig klockan nio nuförtiden missförstod de och tog det som en bekräftelse på sina misstankar.

 

Jag hade sån energi efter den lyckade natten att jag var nära att anmäla mig till chefen för frivilligt extraarbete. Men jag besinnade mig och använde överskottsenergin till att cykla ner till gymmet i stället. Där trimmade jag triceps i 30 minuter, la mig i varmt bubbelbad i minst 45 minuter och sedan körde jag ett otroligt lyckat yogapass. Jag hade sånt flyt och var så ovanligt spänstig så att jag lyckades stå kvar i groteska positioner så länge att ledaren trodde att jag fastnat.

 

Sen cyklade jag hem uppför alla backarna, fick en ny kompis på hemvägen som också gymmar, gjorde två besök hos före detta grannar. Och, ja, här sitter jag nu. Jag kan inte hjälpa att jag blir lite sen ikväll ...

Natt 6

Släckte 21.00.
Vaknade 4.30.
Perfekt!!! Och inga sömnstörningar.
7 timmar och 30 minuter!
Jag är lycklig!!!!!!!

RSS 2.0