Dag 28
Måndag.
Städade till Dylans Modern Times. Underbart! Underbar var dagen som alla dagar är nuförtiden. En liten stund tyckte jag att jag hade något litet problem. Jag försökte lösa det med min chefs hjälp men det slutade med att vi blev snudd på upprörda bägge två. Och nästan lite högljudda. Sånt händer i de bästa familjer. Kanske var det mitt fel, svårt att säga. När jag återvände till städgänget hade de andra löst problemet på fem minuter. De är helt enkelt toppen!
Lyckades köra liten combimaskin idag. Kul! Så bra som det gick kan jag snart ta körkort.
Måste säga att personalen på operationsavdelningen är trevliga. Jag har valsat runt på sjukhuset i 10 år och visst är det många som är trevliga. Men detta överträffar allt. ALLA hejar och är hur positiva som helst. Det är värt en veckans ros i lokaltidningen. Ja, så får det bli. Alla kanske inte läser den här bloggen ...
Men det är klart. Jag saknar ju HUD och särskilt min gamla danskompis där. Sekreterare Karin som jag haft en massa kul med. Samt Hjärtintensiven som också hade två himla goa sekreterare, Ann och Anna-Karin. Anna-Karin var på god väg att bli min nya danskompis, får se hur det blir med det nu.
Jag har gått och laddat ett tag för något som kunde öka mina bloggbesökares antal dramatiskt. Nämligen en planerad artikel i en känd dagstidning. En av journalisterna ville intervjua mig. En och en halv miljon läsare hade jag tänkt nå genom den artikeln. Hade redan svarat på frågor. Foto skulle jag fixa när jag åker till Stockholm i helgen. Och så mejlar journalisten att det blir inget. Redaktionen hade andra planer.
Vad som var så bra med detta är att jag är lika glad för det. Jag känner inte igen mig själv. Det får väl fixa sig på något sätt, tänker jag. Besökare ska jag ha hur det nu ska gå till.
För att vara snygg i den stora staden, foto eller ej, beställde jag en klippning. När frisören hade tvättat och fönat tyckte hon att det vars å snyggt att det inte behövde klippas. Faktiskt jättesnyggt, 200 spänn, och ingen klippning!
Synd bara att ingen kommer hem till mig och tittar på det.
Kommentarer
Trackback
