Saras Sömnblogg

Jag sov 6 timmar ungefär.
Jag har visserligen högre ambitioner än så.
7,5 timmar är idealet.
Men hur lätt är det.
Man vill ju till exempel få iväg ett blogginlägg innan man lägger sig.
Och nu har jag alldeles nyss blivit aktiv på Facebook.
Sen är det den vanliga mailboxen som ska kollas.
Plus telefonsamtal som måste ringas.
Kommer man hem sent är det en del att pyssla med.

Annars kan man ju tycka att om man är ensamstående med alla barn utflyttade och med grannar som inte festar eller ens duschar nattetid, borde man kunna sova hur mycket som helst.

SÖMNEN VAR DEN PUSSELBIT SOM FATTADES MIG

Hon var ständigt trött – utom när det var dags att gå och lägga sig. Det var när hon läste att 

sömnen påverkar hälsan mer än kost och motion, som Sara Schwardt vaknade upp.

Hon bestämde sig för att lägga sig tidigare och sova mer. Förändringen var omedelbar.

     Från första dagen var jag som en ny människa, säger hon och började sömnblogga efter tio år 

av "vakenhetsmissbruk".

     Sömnen var den pusselbit som fattades mig. Jag motionerar, äter sunt, är rök- och drogfri och lever 

ett hälsosamt liv, men det var sömnen som fattades, säger Sara Schwardt, Borås, när hon beskriver 

förändringen som inträffade när hon bestämde sig för att sova mer.

Under tio års tid hade hon problem, inte med att somna, utan med att sova tillräckligt länge. Hon gick och 

lade sig sent och sov ofta bara fyra till fem timmar, tills väckarklockan ringde kvart över fyra på morgonen.

     För varje år lade jag mig senare och senare. Den enda stunden jag var vaken och fräsch var när jag 

egentligen borde gå till sängs. Jag var trött hela dagen, till slut var jag som en zombie.

     Om man är trött orkar man inte göra vettiga saker på dagen, utan är otillfredsställd på kvällen och 

vill inte gå och lägga sig. Det var som ett missbruk, man känner till det, men kan inte bryta den dåliga 

vanan, säger hon.

En dag i höstas kom vändningen.

 
     Jag läste någonstans att det är viktigare hur man sover än vad man äter. Tanken slog ner som en bomb i 

skallen, det kan inte vara omöjligt. Jag ska börja lägga mig klockan 21.

För att få motivation bestämde hon sig också för att starta en blogg, sarassomn.blogg.se för att dela med 

sig av sina erfarenheter och ge andra inspiration att förändra sina sömnvanor.

     Jag tänkte att eftersom 25 procent av svenska folket upplever att de sover för lite, men inte anser att 

de har tid att sova mer, så borde många ha intresse av min blogg, säger Sara Schwardt.

Själv märkte hon genast förändringen när hon började sova 7,5 timmar i stället för fyra.

     Jag kunde inte drömma om att det skulle vara sådan skillnad. Jag blev glad, fick en sådan energi, 

fick kreativa idéer, blev av med sötsuget och är mycket piggare. Jag har till och med gått upp i arbetstid.

Men det går ändå lite upp och ner. På sin blogg beskriver hon också motgångar, då hon plötsligt fått svårt 

att sova igen. Men nu är hon på väg att hitta sin sömnrytm igen.

     Jag sover bättre nu igen och jag har märkt ett tydligt mönster. En natts dålig sömn gör ingen märkbar 

skillnad. Dagen efter blir bra ändå, men efter två eller tre dåliga nätter kommer det garanterat en dålig 

dag. Man är seg i hjärnan, blir lättirriterad i värsta fall aggressiv, relationer tar stryk och livskvaliteten 

sjunker. Det man "förlorar" i tid när man sover, vinner man många gånger om. Det är så mycket i livet 

som är sömnrelaterat.

Eva Christina Wiel-Hagberg

Kort resumé fram till 22 januari 2011

Jag började dokumentera min sömn och mitt välbefinnande i oktober 2010.

Från ett oförsvarligt slarvande med sömnen började jag att lägga mig 21.00 kväll före arbetsdag.

Detta fungerade perfekt.

Jag sov till 04.30.

7,5 timmars sömn!

I bortåt tre veckor nådde jag en livskvalitet jag inte trott var möjlig.

Kolla dag- och nattanteckningarna och se vilken himla positiv blogg Saras Sömnblogg var då!

Detta tyckte jag var värt att sprida vidare.

En journalist på metro höll med.

Jag svarade på hennes frågor och tid för foto planerades.

Men så backade redaktören.

Saras Sömnblogg refuserades.

Bara tanken att jag skulle kunnat nå en och en halv miljon läsare rubbade min sömn totalt.

Sen var det kört.

I ett par månader sov jag minimalt.

Vaknade 03.00 dag efter dag.

Tog nattliga promenader.

Deppade ihop.

En sömnlös natt när jag var ute och gick i halkan slog jag korsryggen och bakhuvudet i asfalten.

Då var det nära att jag gav upp.

Nu är jag inne i den tredje fasen.

Jag har slutat att kolla klockan hela tiden.

Jag sover från det jag lägger mig och till klockan ringer.

Och jag mår så enormt mycket bättre.

Tror att det vände för att jag tillfälligt la ner ambitionerna.

Mitt mål är att komma tillbaka till de tre första veckornas lyckotillstånd.

Och att det tillståndet ska vara så stabilt som möjligt.

Tyvärr var jag tvungen att reducera natten något.
Det kan bli så ibland.
Men jag vaknade i alla fall inte 03.00.
Det verkar vara slut med det.
Sov i ett enda underbart sträck.
Bortåt 6 timmar.
Vet inte exakt, men det fungerar tydligen bättre om man inte håller stenkoll på klockan.

Update: Kerstin, Karin och Ing-Marie och jag höll igång till sista svettdroppen.

Helt nöjda med kvällen.

Ledbruten och så trött så jag inte vet vad jag heter klickar jag iväg dessa rader.

Klockan är 03.07.

Update: På bussen hem var det en skolklass på väg till skolan, närmare bestämt Ekarängsskolan.

Ett par småtjejer kom fram till fröken och frågade om de fick sätta sig på ett annat säte.

Nej, sa fröken bestämt men med en vänlig blick.

Om två byter vill alla byta, förklarade hon för kvinnan bredvid.

En tredje småtjej ville säga något och avbröt deras samtal.

Vänta, sa fröken och la sin hand mjukt på tjejens knä medan hon pratade färdigt med kvinnan.

Jag funderade en lång stund på hennes smidiga sätt med barnen.

Så naturligt hon visade dem respekt samtidigt som hon gjorde klart att hon förväntade sig respekt tillbaka.

Jag kom på det efteråt.

På bussen la jag bara märke till hur mysigt de verkade ha det tillsammans, barnen och deras fröken.

Sådär är det med bra böcker.

Man bara njuter av dem utan att tänka på vad mycket man lär sig av dem.

Det är sånt här man kan få uppleva när man har sovit gott.

Ingen i sällskapet ställde upp för fotografering så jag fick ta kort på endast maten. Att få till fotot (se nedan) så att de satte sig i bloggen kostade nära nog blod, svett och tårar. I varje fall Isabels krafter och över en timme av min nattsömn.

Ikväll spelar Bhonus i Boråsparken och jag ska dit.

Att jag varit vaken sen 03.00 hindrar inte mig.

Bhonus drar en publik som jag snart delvis kunde varit mormor åt.

Men vem bryr sig.

Jag har Kerstin Thorvall som ledstjärna i detta fallet.

Läst Nödvändigheten i att dansa? Grym!

Update: Högst ojämn kvalitet på Parken den här gången. Allt från första klassens dansare till några som, ja faktiskt, druckit för mycket för att ens borde försökt. Konstigt. Men kul att komma ut i alla fall och att ha en himla go kompis som Ing-Marie med sig. Synd att vi inte fick med oss Anki och Anna -Karin. Plus Kerstin som var sjuk samt Karin och Elisabeth som har annat för sig.