Dag 10
I morgon blir det en vecka som jag har jobbat heltid. För första gången på tio år. I kombination med en dålig sovnatt blir man faktiskt lite ... ja, just det: trött! Så fort jag kom hem blev jag sur på mina båda döttrar som är hos mig idag och lagar lamm i lergryta till oss. Det var bara att be om ursäkt och hoppas att jag ska klara kvällen bättre. Men trötthet frestar på tålamodet väldigt effektivt.
Usch! Jag känner att jag inte lever. Allt jag gör nu gör jag med största möda och oerhört långsamt. Hjärnan fungerar inte. Minsta motgång, som att spilla mjölk på golvet eller att den här texten skulle hoppa bort, skulle kännas svårhanterligt. Det är så jag har haft det i åratal. Märkligt. Mitt normala tillstånd har varit en seg olidlig trötthet som hindrat mig från att njuta av livet och från att planera och få gjort saker och ting. Och från att vara trevlig! Det här är inte ett liv.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Har du talat med din skapare om problemet? /Nane
Trackback
