Dag 118
Lördag.
Var ute och gick en låmgpromenad med Jovanka.
Solen sken.
Nästan lika härligt som på bilden.
Ikväll är det dans i Boråsparken.
Känns pinsamt förutsägbart att rapportera det!
Faktiskt, det var längesen det hände något nytt på den här bloggen.
Därför tänker jag inte blogga här på ett tag.
Eller nånsin.
Vi får se.
Jag tänker sova vidare.
Är oerhört tacksam för min sömn.
Den har blivit fantastiskt mycket bättre sen jag började blogga.
Kanske den blir ännu bättre nu.
För jag vinner lite sovtid om jag inte slår på datorn på kvällen.
Eller vad jag hittar på.
Jag har ett projekt på gång fast det är hemligt.
En stor godnattkram till er alla!
Vi hörs eller ses.
Annars finns jag på Facebook.
Och glöm inte: Sov Gott!
Natt 117
Noll koll!
Dag 117
Fredag.
Hurra!
Min lilla Maud kom till mig idag.
.
Maud on stage.
Natt 116
Somnade 21.15.
Vaknade 04.30.
Borde vara nöjd.
Men det tog emot redan från början och fortsatte så resten av dagen.
Så jag misstänker att jag inte sov hela tiden.
Dag 116
Idag har jag lyssnat på Bob Dylan.
Men det är svårt att få fram honom på Youtube.
Jag sökte This dream of you och Beyond the horizon, vilka jag är helt såld på.
Men att få både kvalitet och orginalartist var svårt.
Men jag kan ändå bjuda på lite underhållning.
Nämligen fascinerande läsning om en singeltjejs dansliv.
Hon är storrökare men har en elitidrottares kondition.
Dansen räddade henne från idrotten.
Klicka och läs!
(Bläddra fram till sidorna 42 - 47.)
http://weblisher.textalk.se/dagensarbete/if/1002/?page=1&mode=50&noConflict=1Natt 115
Inget av intresse den här natten.
Som vanligt från 21.30.
Då vet ni.
Dag 115
Onsdag.
Idag hade Josef, som bor hos mig på sportlovet, diskat när jag kom hem.
Tack Josef!
Love u!
(Josef är min son.)
Lyssnade på Tom Jones idag när jag gick ronden med städvagnen.
Det var CD:n Reloaded från 1999.
En del låtar var ren terror, andra var riktigt fina.
För er som är ungdomar kan jag tala om att Tom Jones hade ett eget TV-program i början av 70-talet.
Han var den första artist jag lärde mig att man skulle hata.
Man satt som klistrad framför TV:n oavsett om man hatade eller älskade honom.
Det fanns inte så många TV-program då.
Och bara en kanal.
Och självklart inte färg-TV!
Kolla på videon ovan vilken kategori ni själva tillhör.
De som hatar eller älskar.
Här är en annan låt och en annan outfit.
Den här tycker jag är äkta njutbar.
Och då menar jag låten.
Och när man känner sig nostalgisk.
Kan vara inspelad för 40 år sen.
Hur gammal är människan???
Han är ju fortfarande produktiv.
Natt 114
Sov sådär bra.
Somnade 21.30 men sen gick det inte helt på räls.
Jag kollar ju inte klockan så som jag gjorde förut.
Så den kan ha gått lite som den ville under tiden jag vaknade och somnade mig igenom natten.
Men det var inte kul när den ringde 04.30.
Dag 114
Tisdag.
Idag hade jag plus Maire och Marja-Lena och Eva en första träff med vår nya teamledare Roger.
Vi fick en del information.
Men mest ville Roger veta hur vi ville ha det med saker och ting.
Och att det skulle fungera bra för oss i vårt nya gäng.
Det lät nästan som om vår trivsel var av högsta prioritet för honom.
Som om han menade att människor är människor och inte robotar som kan pressas in i ett system efter behov.
Märklig känsla jag hade efteråt.
Om detta var en försmak på stämningen hädanefter, så ska jag inte längta så mycket efter att bli pensionär.
Oops.
Klockan går.
Nu ska jag gå hem till Christina och Arne på fika och bön.
Jag funderar på vad jag kan berätta om detta om någon undrar.
Ja, är man några som känner varandra och öppenheten är större än vad som är vanligt i samhället, då kan allting hända.
Fika är alltid mysigt och bön gör gott för själen.
Om någon vill vara med nästa gång så säg till.
Man borde sätta upp en skylt på Ica:
"I afton bönemöte".
Natt 113
Det bär mig emot men jag måste bekänna.
Igår kväll när jag kom hem efter yogan fastnade jag framför datorn.
Satte i mig 133 g yoghurtchoklad.
Släckte lampan i sovrummet vid pass 23.30.
Detta är rena återfallet.
Borde anmäla mig själv på AA.
Sov inte mycket mer än 4 timmar.
Dag 113
Måndag.
Ja, då var det Onyx Knalleporten igen.
Tricepsen fick en rejäl omgång.
Bubbelbadet var underbart som alltid.
Och så var det yoga.
Idag var det en standin-instruktör som hette Ulf.
Han höll ett vilsamt tempo som passade mig utmärkt.
Gôtt!
Man är ju trots allt 52 år.
Ulf i en av de bekvämare positionerna.
Natt 112
Somnade ca 21.30 men vaknade alldeles för tidigt.
Upptäckte att den digitala väckarklockan, som jag aldrig känt mig helt kompis med, gav ifrån sig nästan ohörbara pip.
Eftersom jag är extremt lättväckt misstänkte jag att de där pipen väckt mig.
Vem vet.
De pipen kanske väckt mig förut.
Jag slet ut sladden ur väggen.
Ska man väckas av en väckarklocka ska det åtminstone vara av en väck-signal.
Den där klockan har en massa funktioner som jag inte blir klok på.
Nu ska jag bara använda en gammal hederlig väckarklocka som går på batteri.
Och har en enda knapp.
Plus att den är ljudlös.
Piplös!
Spegelvänt nu igen.
Dag 112
Söndag.
Det här var en bra dag.
Först och främst: jag är utsövd!
Sen har solen skinit.
(Ja, det heter skinit.
Ringde och kollade med morsan.)
Och så har Josef, min son, kommit till mig.
Som om inte detta vore nog har det varit tangokurs och Let´s Dancekurs med cha-cha-cha.
Här har vi dansveteranerna Aarne och Orvokki som behärskar de flesta sällskapsdanserna, i synnerhet tango.
Väldigt duktiga och tålmodiga med nybörjare som jag.
Och här en danslektion.
Liten utvärdering 13 feb 2011
Funderar på att lägga ner den här bloggen.
Nu har jag ju lärt mig att svara på kommentarer, lägga in foton från min mobil och från internet, bädda in videosnuttar och länka.
Stora framsteg av en som totalt saknar teknisk förmåga.
Nu känns det som om det inte finns fler utmaningar att anta.
På datorn, alltså.
Vad sömnen beträffar så har jag gjort ännu större framsteg.
Före bloggen - alltså för fyra månader sen - var det illa.
Jag gick ock la mig 22.30 - 23.15 före vardag.
Vaknade 04.15.
Lullade runt som en zombie om dagarna.
Nu lägger jag mig 21.30 och vaknar 04.30.
Mår otroligt mycket bättre.
Jag kan med gott samvete säga:
Mission completed.
Visst - idealet är läggdags 21.00.
Men man måste vara realist.
Det sociala livet måste någon gång få sitt.
Och man har en del att pyssla med.
(Till exempel blogga ;-)
Jag hävdar seriöst att sömnen är en intressant sak för mänskligheten.
Om alla sov ordentligt skulle världen se bättre ut.
Men det är förstås inte motiv nog att folk ska hålla sig informerade om Sara Schwardts sömn månad efter månad.
Jag börjar nästan tröttna själv på rapporterna.
Men jag kör på ett tag till av gammal vana.
Sen får vi se.
Natt 111
Gissar att jag sov mina 7,5 timmar.
Jag var ju bara hemma och tittade på TV igår fast det var lördag.
Dag 111
Lördag.
Solen strålar över vit snö.
Var ute och gick med Christina.
Om en stund blir det en till promenad med min mamma som hälsar på mig idag.
Favoritmotiv: Hulta Hundbajs.
Natt 110
Sov ganska okej utan att titta på klockan.
Dag 110
Fredag.
Drog upp tempot till max med moppen och mirakeltrasan.
Flexade ut tidigare och åkte på event med Annetta.
Mackor och fika och vinprovning och två kassar med prover.
Plus dans.
Det skulle vara 200 personer varav hälften herrar enligt arrangörerna.
Två kanske något överdrivna påståenden.
Men otroligt prisvärt.
20 spänn :-)
Och, som Annetta säger, i alla situationer finns det en möjlighet.
Inte för jag vet vad hon syftar på.
Men det låter rätt.
Kom hem lagom till scenerna från Kairo som lär gå till historien.
Mubarak har gett sig.
Inatt firar Egypten.
Jag firar inledningen på helgen med Let´s Dance.
Figge och Oksana har gjort ett oförglömligt nedslag på TV-skärmen.
Dansen MÅSTE SES!
Klicka på fullskärm.
Figge och Oksana.
Förra helgen var jag på en demonstration för ett par utvisningshotade iranier, "Sarah" och "Mehrab".
Det stod om dem i GT idag.
Läs här.
Natt 109
Härligt.
Trots att jag inte släckte lampan förrän 23.30 vaknade jag 04.30 i hyfsad god kondition.
Alltså endast 5 timmars sömn.
MEN dessa 5 timmar var effektiva tack vare att jag mådde bättre när jag la mig.
Tack vare att det var så trevligt på bokklubbsträffen.
Intressant.
Mår man bra sover man bra och tvärtom.
Underbart.
Då är man alltså tillbaka i den goda cirkeln.
Dag 109
Ska ha bokklubben hos mig om en stund så jag vimsar omkring och slänger in allt skräp under sängen och andra ställen där gäster inte tittar.
Eftersom dagen har känts lite tung lyssnar jag på något läkande.
Van Morrison - In the Garden.
Update: Klockan är över läggdags och bokklubbens röster som ivrigt diskuterat litteratur har tystnat i trappan.
Idag kom vi igång ovanligt bra.
Allt som behövs för att ha trevligt är lite olika åsikter.
Och det har vi i vår klubb.
Men det är ett mediaskyggt sällskap som inte gärna ställer upp för fotografering.
Så sett är de ingen större tillgång för Saras Sömnblogg.
Jag sätter in en video med Susanna Alakoski istället, vars bok Håpas du trifs bra i fengelset var dagens tema.
Bokklubben var ändå en himla tillgång ikväll för Sara och hennes sömn och hennes blogg.
Nu blev jag uppiggad av allt diskuterande så nu kommer jag nog att sova bättre.
God natt!
Natt 108
Sov inte alls bra förliden natt.
Den här veckan har inte börjat bra.
Men i studiesyfte är den utmärkt.
Stress - sömnlöshet - oroliga och deprimerande tankar - stress - och så vidare.
Jag känner hur jag sugs in i en sämre cirkel.
Inatt såg jag svart på tillvaron.
Först Egypten och vad som håller på där.
Sen hur det ska gå för Sara Schwardt.
Allt hinner man gå igenom på småtimmarna, den tid man ska sova och i sömnen och drömmarna bearbeta alla problem.
Det är normalt att sova sämre när man blir äldre, var det någon som sa idag.
Undrar om det var menat som uppmuntran?
Dag 108
Onsdag
Städade till Sofia Karlsson idag.
Försökte hitta hennes Jag står här på ett torg och Minnet (Dan Andersson) på Youtube.
Men tyvärr.
Tyvärr!
Hittade till slut Minnet tolkad av Thorstein Bergman.
Eller hur vacker.
.
Vi tar ett foto på Sofia i stället.
Nähä.
Inte det heller.
Är alla foton på henne skyddade?
Här är hennes sida på Facebook i alla fall.
Hinner inte leta efter något mer.
Ska ha bokklubben hos mig imorgon så det är väl bäst att röja lite.
Natt 107
Cirkus 6,5 timmar sov jag inatt.
Måste öka detta!!!
Dag 107
Tisdag.
När Saras Sömnblogg nästan blev rikskändis
Mejlväxling Metro nov 2010
För att ingen ska tro att jag är mytoman när jag påstår att Saras Sömnblogg var nära att komma med i Metro, så återger jag min och en Metrojournalists mejlväxling här.
Hej C!
Jätteintressant det du skrev i Metro om sömn och mat och fetma och ljus ...
Om du ska jobba mer med hälsa och välmående så hoppas jag att du skriver mer om sömn! Det är verkligen en underskattad grej i sammanhanget.
Jag har äntligen förändrat mina sömnvanor radikalt och livet är numera underbart. Detta dokumenterar jag i min blogg som är en natt- och dagdagbok där jag dag för dag bevisar hur sömnen förvandlar mitt liv.
Min blogg är unik!
Om du vill intervjua mig är jag i Stockholm 25 -28 november. Annars bor jag i Borås.
/Sara
Hej och tusen tack. Jag skulle GÄRNA vilja skriva om dig i Metro. Bara ett problem. Jag ser att du inte bor i Sthlm, Gbg eller Malmö. Metro vill ju gärna ha med en bild på dig, men de kan bara fotografera i storstäderna… skulle det gå att lösa, tror du?
/C
Hej igen!
Jag vet en fotograf som är bra.
Annars kommer jag ju till Stockholm 25-28 november.
/Sara
Hej Sara. Vad roligt. Då kanske vi kan försöka tajma foto i Stockholm när du är där? Metro vill gärna plåta själva. Då kommer lite mejlfrågor här som du gärna får svara på (eftersom jag är på resande fot i Asien), så får du givetvis läsa och OK:a texten sedan.
* Varför ville du börja sömnblogga?
* Hur har det hjälpt dig?
* Hur såg ditt liv ut innan?
* Hur har det förändrats?
* Har du sökt professionell hjälp också, eller ”självmedicinerat” med en blogg?
* Varför tycker du det är viktigt att hålla koll på sin sömn med hjälp av en blogg eller dagbok?
Och så en liten faktaruta
Namn
Ålder
Bor
Familj
Mobilnummer för fotografkontakt
Tack igen. Vore toppen om du hann svara så snart du kan!
/C
Hej igen!
Angående när jag är i Stockholm:
Torsdag 25 november kommer tåget fram 13.50. Sen åker jag tillbaka 16.45 söndagen 28 november.
Gissa - har nästan fått lite sömnsvårigheter nu när min blogg ska bli känd.
/Sara
Hej Sara!
Haha, inga sömnsvårigheter – ta det lugnt bara. Metro ville gärna fundera ett varv till på vilken vinkel de ville ha på sömnreportaget, så inget är bestämt än. Men jag håller tummarna. Vill gärna ha med dig. Återkommer!
/C
Hej Sara!
Det verkar som om fru redaktör bestämt sig för att inte ha med något reportage om sömnblogg denna gång, suck, men jag sparar gärna din adress om det dyker upp något annat liknande reportage i någon annan tidning.
Varmaste hälsningarna till dig och TACK ändå för att du tog dig tid. Förlåt för allt strul fram och tillbaka. Ibland kan de inte riktigt bestämma sig… :-S
/C
Nähä...
Men hör gärna av dig igen, jag är alltid på, det vet du!
Tack för att du meddelade mig!
Sara
Tusen tack, det lovar jag att göra! Tack för ditt tålamod och ha en fin resa till huvudstaden!
/C
Natt 106
Sov mellan 22.30 och 04.30.
Det blir 6 timmar.
Efter en dags tungt arbete plus träning så känner jag att det borde varit mer.
Dag 106
Måndag.
Som ett brev på posten efter en halvtaskig natt var det lite kämpigt idag.
Jag fick en del tunga tankar som nästan fick mig att tycka att tillvaron var hopplös.
Min CD-spelare pajade tillfälligtvis så jag fick städa utan något som skingrade tankarna.
När jag fått den fixad - tack Medicinteknisk Service! - lyssnade jag på Håpas du trifs bra i fengelset av Susanna Alakoski.
Det är väl tveksamt om det var så mycket bättre.
Rätt dyster story.
Men jag hade tur.
Det var min yogadag idag.
Jag blev gladare av det.
Tricepstrimning, bubbelbad och poweryoga på Onyx.
Avslutade det hela med en delikatess från Truly Indian: Chicken Lababdar.
Ljuslyktor på Onyx´ relax.
Man hinner inte göra allt detta plus blogga till 21.00.
Det förstår ni.
Så jag lägger mig senare ikväll.
Jag har en kollega som får så delikata erbjudanden på sin blogg så det kan inte redovisas på Saras Sömnblogg.
Men det går bra att gå in där och snoka.
Klicka bara här.
Egentligen ska hon skriva om fantasy.
Men hon gör som jag.
Skriver om det som för tillfället intresserar henne.
Natt 105
Jag sov dåligt.
Vaknade och somnade om och höll på så.
Ingen aning varför.
Noll koll på klockan.
Dag 105
Söndag.
Var på terminens andra tango-lektion.
Jättekul!
Här är det Janusz, dansinstruktör, och Lotta, assistent, som visar.
Vi repeterade qvickstep och jive på Let´s Dance-lektionen.
Intresserad? (Let´s Dance börjar 16.00. Det står fel i programmet.)
Natt 104
Somnade 03.00.
Vaknade någon gång på morgonen.
Väldigt svårt att säga när det var.
Det kan till exempel ha varit 6 timmars sömn. Typ!
Dag 104
Lördag.
Idag studsade jag upp halv sju för att gå på kvinnofrukost i Carolikyrkan.
Att älska livet mer än dess mening var temat.
Njut av vad livet ger och tänk inte bara på vad för mening du ska fylla det med.
Det är min fria tolkning av dagens budskap.
Ett tips, faktiskt.
Ni som följt mina senaste dagar vet att jag precis har studerat ämnet ganska ingående.
Se Böcker om sömn.
Här ser vi två som älskar livet: Lise-Lotte Wallin, dagens talare, och Taru, min kompis.
Fick en ny kompis på frukosten förresten: Berit. Kul!
Någon hade satt upp lappar på stan om en demonstration.
Återigen ska människor utvisas som har starka skäl att frukta för sitt liv.
Nu gällde det iranier.
Jag gick till torget för att vara med på samlingen.
På vägen mötte jag ett antal jag kände.
Men ingen kunde följa med (med ett undantag en liten stund).
Ett 80-tal hade kommit i alla fall.
Men vi borde varit fler.
I en timme fick vi höra om de mest fruktansvärda förhållanden.
Det var väldigt kallt.
Jag visste att även om vi fått lunginflammation och dött allesamman, så skulle det inte varit någonting.
INGENTING skulle det varit jämfört med det iranska folkets lidande.
Därför stod jag kvar.
Så äntligen ställde vi upp oss på led.
Vi gick genom centrum.
Några ropade: Död åt diktatur!
Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.
Vi är människor varenda en av oss och vi vet hur det är.
Ändå kan vi inte leva utan att göra varandra ont.
Och det finns ondska som går utöver vad man orkar fatta.
Då kom en man med plakat och gick ifatt mig.
Mohammed!
Mohammed var barfotaläkare under kriget mellan Iran och Irak.
I början av 90-talet plåstrade han om Maud som var ett år och hade skadat sig på en badstrand.
Sen dess har våra familjer varit vänner.
Svensk sjukvård har ingen aning om vad de förlorat på att de aldrig anställt den här fridsamma och sympatiska iraniern.
Det är konstigt.
Men det har hänt flera gånger när jag mött Mohammed på stan att jag efteråt har sett på hela tillvaron från ett nytt perspektiv.
Det nya perspektivet är, kan man säga, att livet trots allt känns värt att älska.
Nu är det lördagskväll och Scotts spelar i Boråsparken.
Jag ska fixa till mig och gå dit.
Update: Det existerar inget dansband som spelar bråkdelen så bra på CD eller Youtube som när man själv är där och dansar till.
Scotts är inget undantag.
Värsta flytet på dem ikväll.
Tro mig. De kan sina grejer.
Om tjugo år är det ingen som sätter upp näsan mot dansmusik.
Ingen som säger som jag själv en gång i tiden:
Jag lyssnar på allt utom dansmusik.
Vi får väl se om jag får rätt.
Men det är klart.
De håller ett visst tempo.
Mycket högre än på videon här ovan.
Och de drar rätt mycket ungdomar.
Får man då dansa med en ungdom blir det risk för hjärtinfarkt.
De tar ingen hänsyn till oss äldre!
Nu är jag hemma igen.
Klockan är 03.00.
God natt!
Natt 103
6,5 timmars sömn.
Är lika med hyfsat.
Dag 103
Fredag.
Lyssnade på ännu en bok av Mia Törnblom.
Du äger! som egentligen är för tonåringar.
Den har annars ungefär samma innehåll som Självkänsla nu!
Se Dag 10.
Jag gillar Mias sätt att förvänta sig hyfs och hänsyn av läsaren.
Ber man inte om ursäkt OCH ställer tillrätta det man är skyldig, kan man aldrig få en bra självkänsla.
Hon vet vad hon talar om.
Länge levde hon ordentligt barskrapad efter att ha betalat tillbaka pengar hon snott från andra.
Och så har hon lärt sig att förlåta.
Även sig själv.
Hon citerar ordboken:
"Förlåtelse = mångfacetterat begrepp som i vardagslivet bl a innebär återupprättelse av gemenskap efter en moralisk konflikt mellan två individer."
Ja, kanske.
Fast ibland kanske det inte går att återupprätta gemenskapen som den var från början.
Att lägga skuld- och skamkänslor på sig själv är ingenting Mia rekommenderar.
Det leder bara till sämre självkänsla vilket leder till att man gör fler dumma saker och känner ännu mer skam och skuld.
Jo, om man aldrig slutar att skämmas, skulle jag vilja inflika.
Men om man inte skäms och känner sig skyldig någonsin ever, kommer man nog inte att förändra sig heller.
Önskar att alla tonåringar fick läsa den här boken i skolan.
Ska ge den till Josef, min sista tonåring.
Han ringde idag.
Det var längesen.
Blev alldeles varm inuti.
Update: Tina och Tobias - de var bra i Let´s Dance ikväll, tycker jag.
Natt 102
Ca 6,5 timmars sömn.
Ni vet talesättet om vattenglaset.
Halvfullt?
Eller halvtomt?
Hur man väljer att se på saken avgör om man är optimist eller pessimist.
Jag tycker att mitt glas är halvfullt.
Jag menar - jag är lycklig över att sova mer än 4 - 5 timmar.
Men helst vill jag att glaset ska vara helfullt.
Ett helfullt glas är 7,5 timmars sömn.
Det måste bara gå.
Dag 102
Torsdag.
Stormöte på jobbet.
Elin Odencrantz-salen full med städerskor från flera kommuner plus chefer och fackrepresentanter.
Besparingar, omorganisationer.
Vi måste städa effektivare.
Det är just vad vi redan gör.
Jag har suttit av konfliktfyllda möten i den här salen i så många år så den fungerar som Pavlovs hundar på mig.
Från det jag sätter mig till allt är slut känns det svårt rent fysiskt.
Idag hade jag dessutom en del bilder från gårdagens internet på näthinnan.
Det var bilder från avrättningar i Iran.
Jag försökte att tänka på något annat.
Jag försökte, men lyckades sådär, att inte vara ledsen.
Men sen hände två saker.
En herre (han är hälften så gammal som jag och det hoppas jag räcker som dementi över eventuella insinuationer!) satte sig bredvid mig på pausfikat.
Vi gick på samma städkurs och det var kul och det var kul att prata om det en stund.
Den här herren, okej killen, hade gjort intryck på mig med sin personlighet.
(Ja, ni kan backa fyra rader och repetera parentesen där!)
Med mig är det så att i vissa lägen blir jag väldigt glad över att träffa en personlighet.
Världen känns inte lika ond plötsligt.
Sedan kom en tjej på avdelningen och sa att hon kollat i min blogg.
Hon tyckte att den var jättebra.
Då blev jag ännu mera glad.
Tack Fredrik och Mia!!!
Ni gjorde min dag.
Foto: Marianne Wiman
En sak till.
Jag har ju precis läst tre böcker om hur man blir lycklig och mår bra.
Idag kände jag att det var dags för min absoluta favorit-coach:
Gunnar Bergling, känd som pastor och styvpappa till systrarna Graaf.
Läs om honom i Det ska bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf.
Skivorna jag lyssnade på ingår i serien Pastorns ord som jag prenumererar på.
Referat är på gång, se Böcker om sömn.
Natt 101
En till natt som varken var toppen (7,5 timmar) eller botten (4 - 5 timmar).
Det blev 6 timmar.
Dag 101
Onsdag.
Gick till jobbet före gryningen.
Iförd reflexer och dubbar.
Jätteskönt!
Idag har jag lyssnat på ännu en bok om välbefinnande.
Coachen Mia Törnbloms Självkänsla nu!
Jag tyckte mycket bättre om den än jag trodde.
Idag gick jag till jobbet till fots som resultat av boken jag läste igår.
Efter att ha läst Självkänsla nu! har jag satt upp ett hemligt mål i mitt liv.
När det är nått ska jag avslöja vilket.
Gott med böcker som man blir inspirerad av.
Se Böcker om sömn.
Natt 100
Nu har jag bloggat om min sömn i 100 dygn.
Alla som varit med från starten vet hur min sömn har påverkat mitt liv,
Först mirakulöst positivt, sen katastrofalt illa och nu tillbaka till stabilt läge.
Inatt var det väl halvgodkänt resultat - ca 6 timmar.
Kanske tänker några av er som läser detta att hur intressant är det med hennes sömn.
Så kan mina tankar också gå.
Särskilt nu när det händer så mycket i världen.
Vad har min sömn för nyhetsvärde jämfört med hur det går i Egypten?
Även jag tänker mer på Egypten just nu än på hur jag sover.
Hur kommer det att bli i Mellanöstern?
Min väninnas syster berättade om hur de kämpade i Iran på 70-talet.
Inte kunde de drömma om att ayatollorna skulle ta över deras revolution.
Hädelselagar.
Förföljelser av de otrogna.
Skriv på här för Sakineh och hennes son!
Dag 100 - En snödag
ATT VÄNDA ETT BOTTENLÄGE TILL ETT TOPPENLÄGE
I våras var jag på semester i södra Tyskland med Gun och Isabel.
Höjdpunkten skulle bli en vandring i alperna.
Solen sken när vi gick ombord på linbanan.
Uppe på toppen undrade jag varför vi stannat i en vit tunnel.
Det vita var snö.
Vi trevade oss uppför utsiktstornet.
Man såg inte en stig, knappt handen framför sig.
Man såg bara snö.
Ett steg till och man hade fallit ner i ett enda vitt intet.
Vår vandring i alperna, vår heldag, vår höjdpunkt ...
Jag tänkte att jag skulle strypa biljettförsäljaren.
En liten stund kämpade jag med mig själv.
När man är i kris ska man börja med att lugnt betrakta omgivningen.
Enligt kognitiv terapi.
Jag såg ett gäng unga indiska herrar.
De såg ut att ha kommit till lyckans land.
De kastade sig i snön.
Mulade varandra.
Tjöt av skratt.
Totalt hänförda.
Have you never seen snow before?
Sa jag.
No!
Svarade de med indisk accent.
De stramade upp sig något när jag bad om ett foto.
Sen var det fullt ös igen.
Efter en stund hade de övertygat mig.
Det här var faktiskt skoj!
Jag var lycklig över att slippa sura.
Dagen blev toppen.
Fast inte som jag tänkt.
Idag har jag lyssnat på en härlig bok om hur man lär sig själv att må bra.
Ett sätt är att sova, ett annat att tänka på rätt sätt.
"Det är inte hur man har det utan hur man tar det", säger författaren Nisse Simonson.
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? heter boken.
Se under Böcker om sömn.
Natt 99
Jag sov ungefär 6,5 timmar.
Det är inte det ultimata men jag är tacksam för den sömnen.
Jag sover ju allt-i-ett-sträck nu.
Det är bara så skönt.
