Dag 64
Måndag.
Jaha, så var det dammiga avdelningsgolv och fulla papperskorgar igen.
Var på stan med min son Josef.
Handlade.
Lagade mat.
Men sen var det stopp.
Vad trött jag är.
Vad blä det känns.
Nästan som de senaste tio åren när jag hade kronisk sömnbrist.
Bra att bli påmind så att jag skärper mig och verkligen lägger mig 21.00 i fortsättningen.
Värre med att sova sig förbi det magiska klockslaget 03.00.
Men det ska väl gå på nåt sätt.
Till dess: en liten påminnelse om skit som man slipper när man sover som man ska.
Ni som hängt med en längre tid här har hört det förut, fast med andra ord.
Annars klicka här.
Kommentarer
Postat av: Ing-Marie Andersson
Alltid roligt att läsa din blogg! Snyggt foto har du också. Tack så hemskt mycket för det personliga julkortet, sannsagan var rörande och tänkvärd!
Postat av: Jovanka
God morgon, Sara! Hoppas du sovit gott!Jag är glad att du har tålamod att skriva om ett ämne som är så aktuellt för många kvinnor (och män???), ett ämne man inte vill diskutera med andra eftersom det uppfattas som tråkigt och gnälligt.Skickar en kram och hoppas att du inte är vaken än!
Jovanka
Postat av: Sara Sömnblogg
Det kanske är därför min blogg är så unik!
Ingen annan vågar vara tråkig och gnällig ;-)
Jag har varit gnällig i flera veckor nu eftersom det inte gått så bra med sömnen. Men de första veckorna var det värsta positivt. Det är väldigt positivt med sömn. Bara det fungerar.
Trackback
