Dag 100 - En snödag
ATT VÄNDA ETT BOTTENLÄGE TILL ETT TOPPENLÄGE
I våras var jag på semester i södra Tyskland med Gun och Isabel.
Höjdpunkten skulle bli en vandring i alperna.
Solen sken när vi gick ombord på linbanan.
Uppe på toppen undrade jag varför vi stannat i en vit tunnel.
Det vita var snö.
Vi trevade oss uppför utsiktstornet.
Man såg inte en stig, knappt handen framför sig.
Man såg bara snö.
Ett steg till och man hade fallit ner i ett enda vitt intet.
Vår vandring i alperna, vår heldag, vår höjdpunkt ...
Jag tänkte att jag skulle strypa biljettförsäljaren.
En liten stund kämpade jag med mig själv.
När man är i kris ska man börja med att lugnt betrakta omgivningen.
Enligt kognitiv terapi.
Jag såg ett gäng unga indiska herrar.
De såg ut att ha kommit till lyckans land.
De kastade sig i snön.
Mulade varandra.
Tjöt av skratt.
Totalt hänförda.
Have you never seen snow before?
Sa jag.
No!
Svarade de med indisk accent.
De stramade upp sig något när jag bad om ett foto.
Sen var det fullt ös igen.
Efter en stund hade de övertygat mig.
Det här var faktiskt skoj!
Jag var lycklig över att slippa sura.
Dagen blev toppen.
Fast inte som jag tänkt.
Idag har jag lyssnat på en härlig bok om hur man lär sig själv att må bra.
Ett sätt är att sova, ett annat att tänka på rätt sätt.
"Det är inte hur man har det utan hur man tar det", säger författaren Nisse Simonson.
Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? heter boken.
Se under Böcker om sömn.
Kommentarer
Trackback
