Dag 36
Tisdag.
Dagen är okej. Jag är inte i toppform vilket jag skulle varit om jag sovit 7,5 timmar och inte 6,0 inatt. Men inte heller i ett zombietillstånd. Som jag skulle befinna mig i om jag sovit 4 timmar!
Nickade till på lunchen men är på ett helt godkänt humör. Problemen som uppstod igår och som jag inte kan redogöra för skulle jag i och för sig gärna sett vara lösta. Men det är lugnt. Jag är inte ledsen eller på något sätt upprörd. Känner på mig att lösningen finns trots allt. Och jag kan ändå inte göra så mycket annat än att, kanske, ställa till det värre. Så jag låter det vara.
Märker att när man har vant sig av med att ständigt känna stress och trötthet och därmed irritationer och oro och uppgivenhet så faller man inte tillbaka i det mönstret även om man tillfälligtvis har sovit dåligt. Lite kanske, jo, just när något irriterande händer. Då är det lätt att härskna till. Men inte en hel dag.
Tänk vad misslyckad man ständigt känner sig när man är trött. Ingenting fungerar ju. Man är en jobbig och otillräcklig människa som inte gör någon glad.
Men när man har sovit känner man sig avslappnad och lycklig. Problemen blir små, människorna i ens närhet blir trevliga.
Mina städkompisar Marja-Lena, Maire och Eva är så trevliga så det är ett rent nöje att jobba. Och personalen på de nya ställena där jag städar kunde inte vara bättre. Idag har flera stycken bjudit mig på glögg och vetebröd plus tackat för veckans ros som de fick av mig i tidningen. Mitt gamla städställe, som jag saknar, har skickat en hälsning till mig också. De skulle kanske ha en ros de med.
Det är ju helt fantastiskt att ha det så.
Nu ska jag ner till stan och ta en fika med någon som fortfarande vill vara anonym. Om jag har ett oväntat flyt kanske jag hinner sätta upp adventsgrejerna sen. Tur att det bara är den första än så länge ...
Update: Fikat var så lyckat och klockan gick. Adventsgrejerna ligger fortfarande kvar i skåpet.
Dagen är okej. Jag är inte i toppform vilket jag skulle varit om jag sovit 7,5 timmar och inte 6,0 inatt. Men inte heller i ett zombietillstånd. Som jag skulle befinna mig i om jag sovit 4 timmar!
Nickade till på lunchen men är på ett helt godkänt humör. Problemen som uppstod igår och som jag inte kan redogöra för skulle jag i och för sig gärna sett vara lösta. Men det är lugnt. Jag är inte ledsen eller på något sätt upprörd. Känner på mig att lösningen finns trots allt. Och jag kan ändå inte göra så mycket annat än att, kanske, ställa till det värre. Så jag låter det vara.
Märker att när man har vant sig av med att ständigt känna stress och trötthet och därmed irritationer och oro och uppgivenhet så faller man inte tillbaka i det mönstret även om man tillfälligtvis har sovit dåligt. Lite kanske, jo, just när något irriterande händer. Då är det lätt att härskna till. Men inte en hel dag.
Tänk vad misslyckad man ständigt känner sig när man är trött. Ingenting fungerar ju. Man är en jobbig och otillräcklig människa som inte gör någon glad.
Men när man har sovit känner man sig avslappnad och lycklig. Problemen blir små, människorna i ens närhet blir trevliga.
Mina städkompisar Marja-Lena, Maire och Eva är så trevliga så det är ett rent nöje att jobba. Och personalen på de nya ställena där jag städar kunde inte vara bättre. Idag har flera stycken bjudit mig på glögg och vetebröd plus tackat för veckans ros som de fick av mig i tidningen. Mitt gamla städställe, som jag saknar, har skickat en hälsning till mig också. De skulle kanske ha en ros de med.
Det är ju helt fantastiskt att ha det så.
Nu ska jag ner till stan och ta en fika med någon som fortfarande vill vara anonym. Om jag har ett oväntat flyt kanske jag hinner sätta upp adventsgrejerna sen. Tur att det bara är den första än så länge ...
Update: Fikat var så lyckat och klockan gick. Adventsgrejerna ligger fortfarande kvar i skåpet.
Kommentarer
Trackback
