Dag 34

Söndag.
Sex dåliga nätter i sträck och hur ska dagen sluta ...

Fortfarande kvar i Stockholmstrakten och på ett strålande humör.
Pulsade ut i snön som bara blir djupare med Maria och barnen Gustav och Rebecca och åkte till Skarpnäskyrkan.
Där var det ett väldigt vackert och proffsigt musikutbud. En högst vanlig frikyrkodam i grå permanent rappade en text ackompanjerad av trummor och handklappning. Klar succé. Samma text som jag läste ungefär 1972 och som jag just exakt satt där i kyrkbänken och tänkte på. Jag säger inte varför.

 

Skildes från familjen som nu gått med på att jag får avslöja att de bor i Skarpnäck. Separationsångest!

 

Tog en kopp kaffe på stan med samma dejt som igår och det var verkligen trevligt. (Trevligt? Det är ett ord som inte säger mycket.)

 

Tog tåget tillbaka till Borås. Ja, tiden kan väl vara mogen att avslöja var jag själv bor. Borås, alltså! Men dit kom jag fram väldigt mycket försenad. Min son satt framför TV:n och tittade på ''The last samurai''.


Nu är klockan nästan mitt i natten. Naturlagarna måste helt enkelt ta ut sin rätt snart. I morgon kommer jag att vara dödens lammunge. Sex dåliga nätter ...  Och ändå somnade jag inte en enda gång på tåget. Måste vara alla nya intryck på den underbara resan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0