Saras Sömnblogg

Detta är alltså mina toppenunderbara städkompisar som ska städa för mig när jag sticker till Stockholm imorgon.

 

Jag fick in Årets Bästa Bild med mobilkameran. Alla tre maskerade med skyddsmössor och så Eva i en posé som jag bara är alltför pryd att beskriva i ord. Jag började drömma om att utveckla detta. Tre så snygga kvinnor i mogen ålder. Kalenderflickorna nästa!

Jag tänkte att de var värda en liten chokladask som jag gömde till dem i en städskrubb. Och sen tänkte jag sticka hem, snabbt innan de hann ångra sig.

 

Tyvärr gensköt de mig i omklädningsrummet. De hade redan fått tvivel på den goda saken. De menade att man vet inte vilka följder det kan bli av "såna bilder" på internet. Kanske sjukhusledningen inte skulle bli glada.

Jag var övertygad om att sjukhusledningen skulle bli mycket glada om folk fick se hur trevligt vi har det på vår arbetsplats. Men för säkerhets skull gick jag till kanslichefen och frågade.

 

Kanslichefen sa att det, så sent som innevarande månad, blivit bildförbud på hela sjukhuset. Han hade själv varit med och ordnat det. Ingen får fotografera utan tillstånd numera. Inte privatpersoner. Inte journalister.

 

Jag frågade vad straffet var om man bröt mot förbudet. Det fanns inget straff, sa kanslichefen.

Det fanns heller ingen bestämd person att be om tillstånd hos. Om man som anhörig vill fotografera en patient så går inte det utan tillstånd. Men vem ska man fråga?

 

Jag fick i alla fall inte tillstånd att publicera mitt foto. Jag såg på honom att han menade allvar. Och om jag ändå skulle göra det och framhärda trots tillsägelser så skulle det kunna bli varningar och den typen av tråkigheter. Förstod jag.

 

Där stod jag med min lilla mobil och mitt lilla foto och min lilla blogg.

 

Och med en konstig känsla.

Mindes hur min kompis från Iran berättade hur fruktansvärt rädd hon blev när hennes väninna tog upp kameran och försökte ta ett kort på en polis.

Kände mig rädd själv.

Får jag ens skriva detta?

Borde jag för min självbevarelses skull över huvud taget kommit dit och ställt frågor?

 

Men inte tänker jag bryta mot sjukhusreglerna. Självklart inte!

Synd bara på den snygga bilden.

Hade varit kanon att sätta in det på dagens text.

 

Jag har fortfarande kvar fotot.

Han beslagtog trots allt inte min mobil!

Men nästa gång, om vi ses igen, skulle jag gärna vilja veta vad det var med just mitt foto som han såg så allvarligt på.

Update: Som den uppmärksamma bloggläsaren sett har det nu varit två dåliga nätter iföljd. Har detta visat sig på något sätt, kan man undra. Jovisst. Min dotter Maud som tittade in för att hjälpa mig med datorn råkade säga något som jag missuppfattade. Jag blev riktigt riktigt sur. Stämningen var förstörd för en stund.

Min son som kom lite senare råkade sucka lite. Samma sak där. Det var inte åt mig han suckade men jag tog sucken som anledning att fyra av en hel harang.

Jag skyller ifrån mig på den dåliga sömnen.