Saras Sömnblogg

Fredag.
Dagen idag var en mycket bättre dag än igår. Det första jag såg på uppvaket där jag städade, var en far som bytte blöjor på sin alldeles nyfödde son. Den nyförlösta modern hämtade sig under tiden. Jag brukar inte vara närgången, men nu kunde jag inte låta bli att betrakta familjen en stund. Det lilla barnet grät visserligen, men det var långt ifrån den där krävande gråten som kommer senare. Jag fick gärna nämna om bebin på min blogg, sa den stolte fadern.

Jag känner mig helt nöjd med livet bara jag får gå runt och moppa mina golv. Jag har tränat upp vänster hand så att jag kan hålla moppen endast med den, utan hjälp av höger fast jag är högerhänt. Det är inte ergonomiskt, säger Lillmari, min kollega som också är städlärare. Man måste hålla med bägge händerna. Men jag tycker att det är väldigt ergonomiskt. Särskilt för höger arm.

Idag hade jag glömt min musikutrustning hemma. För att få utlopp för min kreativitet drog jag ner skyddsmössan över ögonbrynen. Såg ut som Mary Pickford. Ingen uppmärksammade detta, dock. Annars är folk osedvanligt uppmärksamma och trevliga här. Det är en hårt prövad personalstab detta. Avdelningen blev rikskänd för inte så länge sedan på grund av sabotage som någon illasinnad gjorde på förpackningarna till operationsinstrumenten. Vid upprepade tillfällen dessutom. Nu finns det kameror uppsatta så sabotagen har upphört.

Min dotter var hemma hos mig idag eftersom vi inte hann så mycket på digital- och teknikkursen igår. Nu har hon hjälpt mig med att beställa ett slags kort att stoppa i mobilen. När det kortet har kommit och det är på plats kan jag lägga in färska foton i dagsrapporterna. En annan bra grej hon lärde mig är att jag kan köpa trådlösa högtalare och placera i andra änden av lägenheten. Sen kan jag sitta vid datorn och styra musiken ut över alla rummen. Det är ju strålande.

Stämningen är helt annorlunda än igår. Vi har suttit en lång stund i soffan och ätit fruktsallad och talat med varandra som vuxna och sansade människor. Hur mysigt som helst. Nu ska jag bara försöka få henne att stanna en liten stund till. Kanske vet hon hur man rättar fel på gamla blogginlägg.

En dag som var värd att leva är snart slut. Inte visste jag att man kan  veta på förhand hur dagen ska bli. Det är bara att räkna efter hur många timmar man har sovit. Det har jag svart på vitt på, här, i min egen dag- och nattdagbok.