Saras Sömnblogg

Nu har det gått tre veckor på mitt nya liv. Jag tycker att det är läge för en liten utvärdering. Här kommer den:

Ett utvilat liv är bortom all tvekan bättre än ett liv med låg sömnfaktor. Dagen efter en god sömns natt är man fräsch och stark till kropp och själ. Man är full av tålamod, vänlighet, humor, positiv energi, självförtroende, storsinthet, uppfinningsrikedom, kreativitet, glädje, lycka. Kroppen längtar efter att få ta i. Huvudet känns som om det var fyllt med livgivande syre. Man njuter av att vara till. Man får lust att hitta på något för att glädja någon annan.

 

Misslyckas man någon gång med att sova blir inte dagen efter lika lyckad. Men nästan. En enda dålig natt kan inte ensam förstöra en dag. Men om man sedan veckor och månader och åratal tillbaka slarvat och inte gett sig själv den sömn man behövt - ja, då är alla dagar dystra, sega och irriterande.

 

Idag är det en dag efter en mindre lyckad natt. Det tar orimligt lång tid att skriva detta därför att hjärnan är seg. Ibland faller ögonlocken ihop. Jag känner ingen lust att dra igång något större projekt. Ska titta in till en nyopererad kompis en stund och det räcker. Men dagen har ändå varit okej hittills och jag är på gott humör. Tack vare att den dåliga natten bara var ett undantag från mina annars goda rutiner. Det låter ju jättepräktigt detta! Men jag älskar mitt nya liv. Tänker aldrig bli en zombie igen.

 

Men ni andra då? 25 procent av er menar att ni sover för lite. 25 procent! Det borde vara mängder av olyckliga sömnlösa som utgöt sitt hjärta på min blogg. Var är alla? Häng på så kan vi stötta varandra.

Du som faktiskt skrev om din sömn, eller snarare brist på, hur går det? Är det lika illa natt efter natt? Så här skrev du:

 

Alltså, man känner sig så ensam med sina sömnproblem. Det känns som om det bara är jag som ligger där och vrider och vänder mig i sängen. Det hugger i magen och i huvudet kör tankarna runt, runt. Jag vet nu att jag inte kommer att kunna sova i natt, det svider redan nu i bröstet efter alla sjuka själstankar. Det värsta är alla konstiga förvridna tankar som kommer efter dessa hemska vaknätter. 
LJuset i tunneln är ett tomt personalrum där jag kam sova en powernap och på så sätt överleva resten av arbetsdagen och ta emot barnen när jag kommer hem.

Skrämmande!

 

Kollat in Metro idag? Man ska följa sin mat- och sovklocka för att inte bli tjock och trött. Det känner jag direkt att jag inte vill. Eller kanske förresten. Om jag bara får tid att ställa in mig mentalt.

 

"Människor som inte sover tillräckligt äter mer kalorier och har mindre lust att aktivera sig" skriver Metro. Exakt. Man orkar inte träna när man är trött. Vad man däremot orkar är att äta godis för att få energi. Allting har ett samband.

Antingen hänger saker och ting samman så att det rullar på i en negativ cirkel. Eller också - visst är det uppmuntrande!!! - i en god.