Dag 17
Nu har jag snart jobbat heltid i två veckor. Och en vecka på den nya avdelningen. En sak kan jag lugnt konstatera. Om jag inte hade mitt nya sovschema skulle jag varit trött, stressad och något uppgiven. För dagarna är längre och det är mycket mer jobb på det nya stället. Och en massa energi har gått till att orientera och memorera. Jag är oändligt tacksam till Eva, min kollega som fortfarande orkar svara på samma frågor nitton gånger. Idag erbjöd hon mig att få byta område till något mer lättöverskådligt. "För du är nog sämre på lokalsinne än jag förstått", sa Eva diplomatiskt. Men det vore ju att ge upp allt jag kämpat med sen i måndags. Nu kan jag snart ta ner klistermärkena och klara mig utan snitslad bana mellan hissen och städskrubben.
Förresten är det kul att jobba. Eva och jag och ett par till städar ihop efter middagen. Ingen som hör oss kan tro att vi är nyktra medelålders kvinnor på en arbetsplats. Jag kan bara inte citera vad vi vräker ur oss. Men själva tycker vi att vi är så roliga så att vi knappt får något gjort.
Tänk att det kan vara så kul fast man har näsan i papperskorgar och toalettstolar hela dagarna. Om jag inte sov så bra skulle det inte vara lika kul. Jag minns hur jag brukade gå och sura förut när jag var trött.
Och hur jag alltid somnade på soffan när jag kom hem. Tiden är kortare nu eftersom jag jobbar längre och lägger mig tidigare. Men jag är mer effektiv den tiden jag är vaken.
Idag hade jag tänkt ta en fika på stan med en herre jag känner. Men han har inte hört av sig och klockan är 19.30. Jag tänker inte heller höra av mig utan räknar med att det har hänt något allvarligt. Han måste vara död eller medvetslös, annars hade han väl ringt enligt normal logik.
Här gör jag en paus i skrivandet. Det ringer faktiskt. Han säger att han ska ringa imorgon. Så bra.
Egentligen skulle jag åka till Gislaved i morgon och dansa till Lasse-Stefanz. Men det blev inställt. Så jag hade planerat in en annan dans med Bhonus orkester med en väninna. Samtidigt som telefonen ringde messade hon att hon blivit sjuk. Och det hör till saken att från början hade jag anmält mig till ett restaurangbesök med några kolleger. Men nu har de redan beställt bord. Ja, i värsta fall får jag väl se om det finns en tvätt-tid.
Allting löser sig när man är utvilad för då är man positiv och ser lättare en lösning ;-)
Kommentarer
Trackback
