Dag 13
Alltså, man känner sig så ensam med sina sömnproblem. Det känns som om det bara är jag som ligger där och vrider och vänder mig i sängen. Det hugger i magen och i huvudet kör tankarna runt, runt. Jag vet nu att jag inte kommer att kunna sova i natt, det svider redan nu i bröstet efter alla sjuka själstankar. Det värsta är alla konstiga förvridna tankar som kommer efter dessa hemska vaknätter.
LJuset i tunneln är ett tomt personalrum där jag kam sova en powernap och på så sätt överleva resten av arbetsdagen och ta emot barnen när jag kommer hem.
Första hälsningen från en bloggläsare som berättar om sin egen sömn! Tack! Men min glädje grumlas av att läsa om hur besvärligt du har det. Det här kan ju sluta riktigt illa. Det är förfärligt att drabbas av utbrändhet. Har du sett att det finns en sömnklubb som kanske kan hjälpa dig? Kolla dag 12 så kan du länka där!
Dag 13 var det, ursäkta!
