Saras Sömnblogg

Lekte enmansdisco i herrarnas omklädningsrum när jag skulle byta klädsäckarna. Trodde att jag var ensam där. En plötslig klapp på axeln och ett roat: Fortsätt! fick mig att återgå till säckarna. Detta var till tonerna av The Blind Boys of Alabama. Deras musik i mina hörlurar hjälpte mig verkligen att få upp tempot idag. Och det behövdes.

 

För nu är det nästan lite motigt. När ska den normala sömnen återvända???

 

Jag har två nyopererade väninnor i grannskapet. Den ena har precis blivit av med ett bröst. Jag fick äran att hänga upp ett par adventsstjärnor åt henne. Sen var vi, gänget som ber på onsdagar, hos henne och hennes man på veckans träff. Det var lyckat. Men jag blev påmind om att livet består av en räcka förluster. Och det skadar nog inte att komma ihåg det ibland.

 

Hur som helst blev det lite sent. På onsdagar går det bara inte att hålla läggdagstiden.